Aftonbladet – 5 augusti 1858, sida 3

fann man liket af en halshuggen man, som vågat öfvergå till kristendomen. Hr domprosten Brings förklaring rörande samfundsmedvetandet. I n:r 10 af Svensk Kyrkotidning har blifvit införd en artikel, som har till öfverskrift: Har Svensk Kyrkotidning hyllat och utspridt sådana. föreställningar, som upplösa och tillintetgöra det personliga samvetets rätt och betydelse? hvaruti tidningen söker rentvå sig sjelf och enkannerligen en af sina utgifvare, den ofvanskrifne bekante representanten, för alla beskyllningar, som uti detta hänseeende blifvit gjorda. ; Likväl må våra läsare icke tro, att det är Aftonbladets eller någon annan politisk tidnings anmärkningar, som framkallat denna af den värde representanten och förste ledamoten af Lunds teologiska fakultet och prestbildningsanstalt omsider afgifna . förklaring. Nej, härtill är den lundensiske prelaten alltför stolt och förnäm. Emot en sådan misstydning reserverar sig tidningen på det kraftigaste. Då vi här uppträda till gensvar mot gjorda beskyllningar, säger hon, så åsyfta vi dervid ingalunda de råa utfall, som i vissa större och mindre .s, k. politiska tidningar tid efter annan blifvit riktade både mot Svensk Kyrkotidning och mot dess särskilta utgifvare, och hvarvid äfven vår så mycket misstänkta och omtalade lära om samvetet understundom blifvit vederbörligen hånad. --Dylika. utfall, som tydligen bärleda sig från personlig hätskhet eller grof okunnighet eller begge dessa vrsaker tillsammans, tänka vi aldrig bemöta med annat än tystnadens vältalighet; de må gerna huru ofta som helst förnyas, så skola vi om dem, eller med anledning af dem, aldrig i ringaste mån göra oss något bekymmer Men då en medlem af ståndet, doktor Fjellstedt, en man, till hvars. ord-vi visste en stor del af vårt folks och vår kyrkas bättre medlemmar hysa ett nästan obetingadt förtroende, icke allenast, med anledning af hr Brings bekanta anförande i religionsfrihetsfrågan, uti en. af sina theser i hans för pastoralexamen i slutet af förlidet år utgifna afhandling gjort samfundsmedvetandet, såvidt som detta måtte kunna anses substituera det personliga medvetandet, till ett särskilt föremål för sin vederläggning, utan dessutom redan för tvenne år tillbåka uti sin tidning Bibelvännen hade vändt sig mot läror af-dylik art, som af Svensk Kyrkotidning predikades, .har hr Bring uti Svensk Kyrkotidnings namn funnit sig föranlåten ingå i en förklaring. Resultatet af denna förklaring är i korthet det, att hr Bring ingalunda underkänner det individuella samvetets rätt. Han bar väl sagt; att samfundsmedvetandet med skäl kan fordra att af individerna blifva respekteradt, samt att samhället, såsom vilkor för åtnjutandet af dess förmåner, har full rätt att fordra af den enskilte att han vidhållär den af samhället sjelft omfattade religiösa bekännelsen, men härmed -har han: ingalunda velat yrka en. absolut och ovilkorlig skyldighet för individerna att i alla händelser och alla hänseenden, med åsidosättande af deras enskilta samvetens kraf, blindt underkasta sig och lyda samfundets fordringar. Och, .hvem skulle väl tro det? genom tillägget: Såframt desse eljest vilja tillhöra samhället och såsom fria medlemmar åtnjuta dess -förmånernr, som följde omedelbart på: de orden: det:gifves ett samfundsmedvetande, som med skäl kan fordra att af individerna blifva, respekteradt,, har han ingalunda velat kränka eller undertrycka deras individuella samvetes rätt, utan tvärtom uttrycka sitt erkännande af densamma. Genom detta tillägg, fortfar han, hafva vi tydligen tillkännagifvit, att vi ingalunda tänka individens förbindelse till samfundet såsom så absolut, att öfver densamma ingen högre förbindelse -skulle kunna gifvas. Vi vilja icke ifrågasätta, att ju icke dennal förklaring är lika uppriktigt menad som öppet afgifven..-: Vi vilja endast ingå uti ep närmare analys af densamma. Hr Bring erkänner således, att omständigheter kunna gifvas, då den enskiltes samvete icke tillåter honom att vidhålla den af samhället omfattade religiösa bekännelsen. Ja, han går ännu längre: han erkänner, att; till följd af den förbannelse;: sont genom synden kommit. öfver samfundsförhållandena i menskligheten, sådana fall kunna inträffa, då individen för Guds och samvetets skull bhifver berättigad och skyldig. att icke underkasta sig det i gällande lagar uttalade -samfundsmed-1 vetandet,. Vi vilja härvid till en början icke fästa oss. vid den amalgamering af. kyrka och stat, som genomgår artikeln, i det att deraså olika natur och fordringar aldrig isärhållas, utan beständigt sammanblandas: Vi, vilja upptaga satsen i samma allmänlighet, -hvari.; han blifvit yttrad,.. Då,. för att återkomma till sjelfva satsen, sådana fall inträffa, att individen-förGuds-och-samvetets-skullicke-anser vårt skepp till mötes från Krydd-öarne. Etta litet knubbigt barn trillade ut från en dörr a GE PS PRE SC REA De FORSAR ST NAS