Aftonbladet – 4 augusti 1858, sida 3

sma roren, och slutligen tranga in ull sjeltva kopparn? Men har detta inträffat, så är isoleringen upphäfven i samma ögonblick. Undei sJjelfya utfärden till mötesplatsen upptäckte de outtröttlige elektricisterna på Niagara, vid sina experimenter öfver kabelns. ledningsförmåga. att ett fullständigt afbrott fanns, som skulle kommit under vattnet på omkring 150 mile: afstånd ifrån upptäcktsorten. Kabeln rullade: app, det ledningen afbrytande stycket skar: ut, och nu visade sig att på detta stycke hadc en. koppartrådsända trängt sig utigenom båd. zuttapercha och hampkabel, och råkat i vid: rörning med jerntråden, som naturligtvis bort !edde elektriciteten. — Bristfälligheten här afhjelptes naturligtvis genast, emedan den röjde sig på förhand; men man kan väl fråga: huru många andra ställen torde ej finnas, der er sxoppartrådsända här trängt sig ut nära till hampkabelns yta, utan att ha fullständigt geaomträngt den, och som följaktligen är fullkomligt isolerad så länge kabeln icke spännes, men som tränger sig fullständigt ut så snart spänningen blir stor och då. förstör isoieringen ? ... När så många orsaker till ettatTörott kunna finnas redan hos kabeln, är det blott en misströstans ingifvelse att dikta obekanta hinder i hafvets djup, som ingen kar Jupptäcka och mot hvilka följaktligen inga melel stå att finna. Den tredje och sista ned!äggningen afbröts derigenom att kabeln bras: ett litet stycke från Agamemnon, utan att nå zon orsak dertill kunnat uppdagas, Den enklaste lösningen af gåtan är utan tvifvel den, att det bristande stället var svagare än de öfriga och icke uthärdade den jemförelsevis ringa fspänning som kraftmätaren utvisade vid dett ullfälle. Kabelfabrikanterna hrr Glasse Elliot, hvilkas förtjenster såsom verldens ännu mest utmärkta fabrikanter af guttaperchabeklädda ledningstrådar vi för ingen del bestrida. ha till vederläggning af denna åsigk om brytningens orsak anfört ett särdeles eget skäl. Om ni än — säga de hufvudsakligen — skulle af den stora :kabeln kunna draga fram ett litet stycke, som brustit för mindre än 1 tons påkänning, så kunna vi deremot draga iram ofantliga sträckor, som hålla ut mer än 3 tons påkänning Denna hrr Glasse El-1 liots förklaring af vårt missöde erinrar ovilkorligt om irländarens rättegångsförsvar, nä han sade, att xom man än å motsidan kunde lraga fram tre vittnen som sett honom stjäl: hästen,.så kunde han å sin sida draga fram tio vittnen som aldrig sett honom ens röra vid kreaturet. Men, som sagdt är, den utmärkta firman behöfver icke på minsta vis frukta för sitt manufakturistrykte oaktadt kabeln brustit under en jemförelsevis så ringa dynamometergrad; då hvar och en sakkännar:c nser fullkomligt att felet icke är deras, utan sjelfva den ändamålsvidriga beskaffenheten hos den till subatlantisk ledning nu föreslagna och använda kabeln. De, som bevittnat företeelserna ombord på begge fartygen, kunna ej dölja helt och hållet att kabeln icke passar försitt ändamål,och att en jerntrådsbeklädnad som ej är tjockare än här kan brukas, icke förmår bibehålla sig rostfri i öppna luften, utan måste nedlägga: så skyndsamt som möjligt efter tillverkningen. På den nu ifrågavarande kabeln har likvä arbetats halftanuat år, och genom ihoprul! ning och upprullning samt jernets fuktning pi n mängd ställen, i trots af tjära och olja var jernet mångenstädes rostat djupt, och styr san af det hela, för att motstå trycket på mycket djupt vatten, minskats på högst beIröfligt vis. Till nedläggning på mindre djuj in 1000 eller 1200 famnar är denna kabel !kväl ännu så brukbar som någon hittills för färdigad, och den skulle passa beundransvärd: på Rödahafslinien eller på en linie mellan Valta och Alexandria, Sistlidne höst, när der rullades upp vid Kogham, led den så mycke: genom fukt och tillfällig blötning, att vid de: sästföljande granskningen många viles måst skäras bort; ståltråden var på dem nästan geromrostad. Det eger sin fullkomliga riktigret att dessa sträckor. hade blifvit profvade ;ch motstått mer än tre tons spänning; mer leremot funnos ändra, som alldeles icke skull: motstått någon påkänning. Den ända, der kaveln brast nära utanför Agamemnon, visad: omisskänliga tecken till ståltrådens rortning på nsidan, om än icke så mycket, att man dera cxan ensamt härleda bristningen, Men äfven om det nu pågående sista nedläggningsförsöket skulle misslyckas, följer ej leraf att man måste misströsta om utförande: alldeles; ehuru det bör kunna upplysa framvida bolag om nödvändigheten att icke befatta sig med några jernhbeklädda kablar till subatlantiska ledningar. I alla andra haf, der styrka fordras, men inga så förfärliga djup finnas, kunna jernklädda kablar både begagnas och äfven behöfvas; men i Atlantiska hafvet kan blott oerfarenheten ursäkta användningen deraf. Priset på atlantiska bolagets kabel är icke allmänt bekant; men man torde komma sanLi ningen temligen nära, om det antages till 42 pr mile för kabeln i dess ursprungliga skick, eller när. den lemnade guttaperchabolagets verkstäder, och att den efteråt ko-1stat ytterligare 50 pr mile, för öfver ft ningen med tjäradt hampgarn och dare ncd jerntråd, ; e Det är denna sista och högst onödiga ut-Åf gitt, eller den för jerntrådsbeklädnaden. Ia som gjort äfventyren att misslyckas så tal-ja rika och betänkliga. Medan kabeln bestod s allenast af guttapercha och tjäradt hampgarn.u skulle den kunnat med lätthet nedläggas på i hvad djup somhelst. Men den korta erfaÅk 1 d Xx renheten med. submarina telegrafkablar förordade ofantliga jernharnesk, i trots af den beklagliga förlust man fått vidkännas genon:! bruket deraf vid Medelhafskabeln. Om den lg atlantiska hette det: Huru iskulle en sådan fit kabel hålla vid uthalningen, om den ej vore lo jernbeklädd ? men hvarvid man alldeles a glömde, att ju lättare den är;. ju mindre påås! känns den vid uthalningen, och att en kabel!fö