I tidningen Seele för den 22 Juli detta å: Annes införd en adress till konungen af Svergc rån direktionen för samfundet De Vallia::cc Ohretienne universelle med anledning af Sven hofrätts senaste landsförvisningsdom. Efter att ha uttryckt sin smärta öfver återupp aganlet af detta mål, som man hade hoppats skola komma att förblifva i det statu quo. hvaruti det för flera år sedan lemnades, yttrar sig direktionen på följande sätt; Tillåt, sire, dem, som väl icke känna ert rikes lagstiftning, utan blott dessa höga lagbud, hvilka en upplyst mensklighet räknar för en ära att erkänna och förkunna, att förvåna sig öfver denna dom; och må en sådan tillåtelse isynnerhet gifvas dem, hvilka lefva i ett land, der den handling, som förlanledt er hofrätts utslag, är en af dessa, för hvilka den borgerliga lagen med aktning böjer sig. och ej eger några vapen. Tillåt dem äfver att häröfver bedröfvas: några derföre, att d af allt sitt hjertasdeltaga i sina nya trosförvandters Jidanden, andra emedan de ännu iro förenade i kärleken med dessa, hvilka skilt sig ifrån dem i tron, och emelan de känna ett behof att protestera emot principer, för hvilka deras tro. kunde syhas ansvarig; alla derföre, att de såsom afojorda motståndare till religiös intolerans iofvat att förblifva samvetsfrihetens orubbliga och eviga princip trogna. Om vi hade vändt oss till en regent, för hvilken en ofördragsam dogmatisms stränga grundsatser utgjorde en trosartikel, skulle vi måhända ha bort afhålla oss från denna bekännelse; men E, M:ts religiösa tro berättigar oss att erinra om huru