Aftonbladet – 4 augusti 1858, sida 2

bt VULT hedrdat 5 all ULIaAUUSRKA HLALIDLIVI ICKE Ifa fv sunskap om detta förhållande, ty då skulle nart omkring hela Europa spridas, att mångifte är tillåtet här i landet. Att våra statitiker förbisett de officiella uppgifternas otillföritlighet, är emellertid en ganska anmärkningsärd företeelse. Den beräknade inkomsten af alla rike!s näingar Mm. m., utförd i penningevärde?, har den rade författaren lyckats uppbringa till den espektabla summan af 672,384.000 rdr årlisen, hvilket onekligen är ganska tillfredsstälande om det blott vore tillförlitligt. Men vifvelaktig förefaller beräkningen, då till ex. nkomsten af fjäderfänaden, fisket och jagen? uppskattas till åtta millioner rdr och ?beållningen på den inoch utländska varuhanleln? taxeras till sextio millioner rdr Oo. 8. V. ?För att något så när kunna bedöma hvad irliga lefnadskostnaden utgör i penningevärde ör olika hushåll samt individer?, bar förfataren uppgjort en beräkning i det minsta lika ;riginell som den bär ofvan omförmälta. Han ippställer hushållen i vissa klasser och anslår ill hvarje medlem deruti ett visst belopp dagigen. Första klassens hushåll dit de formögna vänföras, beräknar han använda för sina letradsbehof öfverhufvud en rdr rmt på person. Andra klassens hushåll, ?som anses bergade veböfva för sina lefnadsbehof femtio öre dagigen på person; tredje klassens do, som hafva en knapr bergning, behöfva dagligen jugo öre på person; fjerde klassens d:o, fatiga och de som försörjas genom allmänna och enskilta gåfvor? behöfva dagligen tio re på personen: resten af befolkningen? attighjon, backstugusittare och inhyseshjon behöfva dagligen åta öre person, och ?den ifriga personalen behöfver tjugofem öre på person. När nu behofskostnaden för hvarje till lessa klasser hänförliga personer hopsummes och dertill läggas — vi förstå icke hvarföre — sextio millioner rår för kronoutskylder. srukningskostnaden af jorden och bergsrörelsen — så uppkommer ett årligt utgiftsbelopp if — 646,107,.000 rdr, då en öfverskjutande nkomstsumma? uppstår, stor 26,277.000 rdr. Det är på denna behållna inkomst, hvilken vår sifferkarl anser representera ett kapital. som med: beräkning? bör användas till en nyttig förkofran?. Att hela kalkylen rörande sostnaden för lefnadsbehofvet inom hvarje hushållsklass är rent af upp åt väggarne, genaerar icke den store kalkylatören. Att hvarken han sjelf eller någon enda förmögen kan lefva på en rdr om dagen, ör dock solklart; men om icke beräkningen uppgjorts så som skett, hade följden deraf måst blifva att dessa tjugosex millioner rdr, som han lyckats tadkomma såsom årligt inkomstöfverskott, försvunnit och med detsamma naturligtvis äfven det kapital, som han vill använda till nyttig förkofran. Man må dock ej föreställa sig att vår store statsekonom anser lefnadskostnaden för knappt tilltagen?. Tvärtom! Han antyder, att den kan och måste ytterligare nedsättas, om n inskränkning i utgifterna pålas. Huru denna inskrinkning skall tiligabringas, meddelas dock icke. Till tröst för Stockholmsboerna anse vi oss böra nämna, att vår författare tillerkänt dem högre lefnadsbehof, från 331, till 15 4, än i det öfriga Sverge. Ur denna synpunkt betraktad föreställa vi oss att enhvar skall önska få blifva Stockholmsbo. Fastän förf. anser, att den financiella sidan af Sverges ställning är lik de flesta länders i Europa deri, ätt den icke visar för närvarande någon ljus horisont, fastän förf. beräknar, den inom landet intecknade skulden 1822 (då Sverge ingen utländsk skuld hade. säger förf.) till 152 millioner rdr, men deremot att skulden under de derpå följande 36 åren (till 1858) kats med 310 millioner och den wländska skulden af honom beräknas nu utgöra 126 millioner rdr — uppgifter, hvilka, om de befinnas riktiga, onekligen föranleda till stora bekymmer, så är vår förf. ändock färdig att trösta genom en tablå öfver landets blomtrande ställning genom berörde skuldsättning, och kommer derefter fram med en af de satser, hvilka torde utgöra hufvudsyftet med detta hopande af sifferuppgifter utan allt tecken till kritik. Han låter nemligen förstå, att Sverge ovilkorligen kräfver numera ett rörelsecapital af minst 100 millioner rdr rmt för handeln och öfriga näringar m. m. : Men huru skall detta kapital åstadkommas? — På denna fråga blir dock vår förf. svaret skyldig: han säger blött att det är ett ganska svårlöst problem,, — och han bjuder derföre alldeles icke till att lösa detsamma. Hela uppsatsen, på hvars sammanknådande förf. nedlagt stor möda, måste således hänföras till den stora klassen af gagnlöst kram. som lyser utan att vägleda. Endast den slutsatsen kan af detta opus dragas, att förf. velat bevisa den inoch utändska. skuldens samt rörelsekapitalets otillräcklighet; men han har dock endast haft mod att uttala den senare satsen, väl vetande tt om allenast den slår behörigen an, så skola illa, som tänka och handla lättfärdigt, godsänna ännu den förra satsen, att vår inoch utländska skuld ännu är otillräcklig, och i koneqvens dermed påyrka ytterligare utländsk skuldsättning såsom hufvudvilkoret för vår — förkofran. Vi erinra oss bärvid och afsluta vår uppsats med Guizots ord, hvilka torde ega en viss tillämplighet på vår — författare : jag undrar städse — skrifver Guizot i sina uyligen utgifna memoirer — att fria och irtamstående andar hålla sig fångna under pasI sionernas spetsfundigheter och lättrogna inbillningar, utan att röna behofvet att skåda sakerna i ansigtet och se dem sådana de äro. nr sm pa I tidningen Seele för den 22 Juli detta å: finnes införd en adress till konungen af Svergc från direktionen för samfundet De Vallia:ce Ohretienne universelle med anledning af Svea hofrätts senaste landsförvisningsdom. Efter att ha uttryckt sin smärta öfver återupp agandet af detta mål, som man hade hoppats skola komma att förblifva i det statu quo. EN a RR RR Ka lan Tnomnarnlne Yttrar