Aftonbladet – 31 juli 1858, sida 2

—— —— ARR kunde kallas floden låg deruti likt en lång slingrande orm, eller rättare ormar, och det sålunda samlade eller sammandragna vattnet hade hela kraften och:faran af en fors. Det rusade med förfärlig snabbhet förbi banken. der; jag :stod,. och af hvad jag kunde se på motsatta sidan slöt jag att förhållandet dei var enahanda. Jag valde mig plats så nära som möjligt intill den punkt, der floden klyfde sig i två, såsom varande det från hafvet mest aflägsna stället, ty min största fara var att bli dit neddragen. Att tänka på att sträfva i rak linie emot en så förfärlig ström, kunde alls icke komma i fråga. Min plan var derföre att göra en krokig linie, hvilken jag förväntade skola sätta mig i stånd att komma på någondera af de remsor med torr botten, hvilka åtskilde strömmarne. ; Min tanke var att jag sålunda skulle kunna bemta andan och nya krafter att verkställa det öfriga af öfvergången. Jag var beredd på em kamp, och en icke obetydlig kamp. Jag vidtog derföre några föregående anstalter. Jag lade min börs och mitt pass i min hatt, hvilken jag derefter band fast på mitt hufvud, så stadigt jag kunde, med min halsduk, knuten under hakan, och på det att mina byxor, hvilka voro temligen vida, icke skulle hindra mig, rullade jag upp dem öfver knäna samt band en näsduk omkring hvartdera benet. Varnad för faran af min brådska föregående aftonen, begaf jag mig med största försigtighet uti den strida strömmen. Jag trodde, att jag hade riktigt bedömt dess styrka och hastighet; men. Där jag verkligen erfor dess kraft, blef jag försagd. Vattnet hade knappt räckt mig till knäna, när jag kände, att jag böll på att förlora fotfäste. Jag gjorde nästan öfvermenskliga bemödanden att bibehålla det, men förgäfves; floden svälde och fördjupade sig omkring mig. Jag samlade all min: styrka och kastade mig beslutsamt framåt, försökande att simma; men jag vann icke en enda tum i den direktion jag ville taga. Ännu ett ögonblick, och jag hvirflade och