Aftonbladet – 29 juli 1858, sida 3

SYS RE Diskussionsämnena vid prestmötet i Kalmar. Betraktelser öfver några teologiska och kyrkliga frågor, framstälda tll samtalsämnen vid prestmötet i Kalmar den 28—30 Sept. 1858, af Anders Sandberg, kyrkoherde i Madesjö: Den ton, som genomgår dessa betraktelser, ir utmärkt af den flärdlösa enkelhet, humanitet och anspråkslöshet, som man är van att finna hos den bekante, högt värderade förfataren. Hvad åter ihnehållet vidkommer, beklaga vi, att vi i många och de väsentligaste stycken ej kunna instämma med honom, utan snarare måste räkna oss bland dem, af hvilka, såsom han säger i sitt förord, det icke lärer gillas,. Vi skola strax nedan härför anföra skäl. Utrymmet. tillåter oss dock icke att in extenso meddela den ärade författarens temligen vidlyftiga betraktelser. Detta torde ock vara desto öfverflödigare, då de ej endast blifvit meddelade i Kalmareposten, utan dessutom särskilt från trycket utgifna. De röra sig alla kring dagens mest brinnande teologiska och kyrkliga frågor och förgrena sig i en teoretisk och en praktisk del. Den teoretiska delen rörer sig kring symboltvånget samt de symboliska böckernas förbindande kraft och giltighet. Man kunde tro, när man först börjar läsningen af hans sBetraktelser, att man här åter igenfunne samme frisinnade man, som man uti politiska frågor är van att finna uti hr doktor Sandberg. Han skrifver i 1: Hufvudsaken uti sextonde århundradets kyrkliga -reformation var att uppställa bibeln ensam såsom rättesnöret för tron och läran, och att förkasta all mensklig myndighet i detta afseende, hvadan också bibelns läsning blef hvarje kristens både rättighet och pligt:— Katolicismen tillerkände väl bibeln samma gudomliga ursprung, men pjorde dess tolkning och tillämpning beroende af kyrkliga traditioner, kyrkomötens beslut och påfliga dekreter, hvadan den icke heller fick lemnas i folkets-händer; samt härpå ytterligare i början af 2: Förkastandet af all mensklig myndighet i trossaker tillskyndade reformatorerna och deras vänner namnet af protestanter; och forskningen i den beliga skrift, dess tolkning ech tillämpning blefvo frigifna,. Hvem skulle tro, att efter denna riktiga framställning af protestantismens princip förf. kan leda sig till den slutföljden: Evangelisk-lutherska kyrkans symboliska böcker innehålla reformationsseklets uppfattning af de i den heliga skrift befintliga hufvudsanningar. Dessa hafva sedermera af lutherska teologer blifvit utbildade till ett lärosystem, hvarpå både kulten och pligtläran grunda sig. Ett sådant bör vara till sina grunddrag faststäldt till ledning för tydning och tillämpning af enskilta bibelställen? samt ytterligare till den satsen, att de symboliska böckerna böra gälla och hafva sin förbindande kraft för hvar och en, icke blott såvida de öfverensstämma med den heliga skrift, utan emedan de öfverensstämma med densamma, d. ä. att antagandet af denna öfverensstämmelse bör vara en på förhand afgjord trossats hos hvarje evangeliskluthersk bekännare, detta antagande må nu aldrig så mycket strida-mot de symboliska böckernas egna principer eller emot bibelns egen anda och ord? Men, frågar man, då nu de symboliska böckerna sjelfva hänvisa till den heliga skrift; såsom det enda rättesnöre och den enda domare i trossatser, samt då de enligt deras egen ordagranna förklaring icke vilja vara något annat än ett vittnesbörd om, huru den heliga skrift. blifvit tolkad af de lärare i Guds församling, som då lefvat, hur har då den värde förf. kunnat komma till eller vidhålla ett mot vår protestantiska kyrkas och våra symboliska böckers princip så snörrätt stridande antagande? Ja, huru har han kunnat gå ända derhän, att han icke blott vill uppställa de syffiboliska böckernas läromeningar, utan ock det af Iutberska teologer j enlighet med dem utbildade lärosystemet till en norm, den man för tydningen och tillämpningen af enskilda bibelställen oföränderligt bör vidblifva? Hvad har förmått honom att sålunda vilja sätta en gräns för den teologiska Vetenskapen och bibelforskningen, och härmed stadga såsom en gällande regel: Mer än hvad sextonde och