Aftonbladet – 27 juli 1858, sida 2

handsellör fot, menidet ville icke gå försig. Sömnen! ville; icke infinna sig såsom jag önskade. Den oroliga verkaarmblelen i min själ öfverväldigade till och med min kropps trötthet, och i mina öron. susade ett ljud såsom af rinnande vatten, hvilket förjagade sömnen. Min törst hade nu äfven blifvit outhärdlig; och jag Vågade mig nedifrån höjden, dit jag klättrat, tilldet-lägre och mer odlade bältet af berget, för att söka Vatten. Lyckligtvis dröjde: sdet icke länge förrän jag kom till en källa: Jag drack ifrigt samt tvättade med förnöjelse händer och am sigte; och derefter lade jag nig ned under ett träd nära derintill, för att hvila, om ej för att sofvå. Framför mig. glitträde Medelhafvets ofantliga yta med ett högre öchiklarare blå än shimlen, som. skinande hvälfde Sig deröfver. Der låg jag — huru länge vet jag icke, visst flera timmar: Jag sof icke, det kommer jag ihåg, men jag föll i ett tillstånd emellan sofvande och vakande, hvärunder jag hade en dröm, eller snarare en Dy syn. d Än i denna dag vet jag icke, om detverk ligen låg en ö i hafvet framför mig. Jag antngen såg, eller drömde att jag såg, att der fanns en, och likaså tydligt såg jag kejsar Napoleon liggande der död, men klädd så: som han alltid är förestäld; med trekantigt hatt och stöflar: Jag vet ieke hvarföre jag skulle drömma eller ha syner om Napoleon med hvilken jag aldrig haft Tingaste gemenskap och som jag aldrig sett: Der låg hän likväl tydligt framför mig. Ala hans anhöriga och marskalkar, såsom vi se dem spårigravyrer; voro der, Varidrande i Procession;s hvar och 20; När han gick förbi, bugadervördnadsfullt för den Köge aflidne, och derefter samlades illa omkring honöm medhyllande åtbörder. Hvad som väckte mig tr denna dröm kan jag icke Säga. Det vet jag; att jag gick åter