Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 3

emellanåt och flämtande, med ett utseende, som hade hon ett afgjordt behof af rödt vin med is. Papegojan sparfhöken och alla lundernas infödingar gifva samma tecken till7lidande af hettan, och både menniskor och ljur söka efter skugga, hvarhelst den må nnas. Tvenne dagar senare, under den 18 Maj, skrifver författaren från lägret vid Shahjehanpore bland annat: Vi funno helt nära oss 60:de skarpskytteregementet, 79:de högländska och återstoden af Jones styrka, och jag hörde med ledsnad, genom några af mina vänner, att truppens marsch till Shahjehanpores undsättning hade medtagit manskapet betydligt. Omkring 30, befäl och manskap, blefvo efter under marsehen till. och genom staden. 60:de skarpskytteregementet, ehuru vant vid det indiska fälttåget, förlorade omkring 40 man genom solstygn. . Det, var upprörande, efter hvad man berättade mig, att se det stackars folket, liggande. i sina daalis, flämtande utstöta sista andedraget. Ådern öppnades på armen, och -blodiglar begagnades -på tinningarne, men oaktadt alla möjliga bemödanden : och omsorger utföllo de flesta fallen olyckligt nästan ögonblickligen, och äfven bland dem, som vederfingos, är det få som förmå ingå i aktiv tjenstgöring igen; om icke möjligen efter en lång mellantid af fullkomlig hvila. Hvad är den egentliga orsaken till denna hemsökelse? Är det slag -eller ej? Innan jag lemnade England, sade mig en fälttäkare med erfarenhet af Indien, att han hade öppnat hufvudet på 7 eller-8 man, som dött af solstygn; att han utan undantag hade funnit blodkärlen tomma, sammandragna och sladdriga, och alla tecken; som: angifva notsatta förhållanden till blodslag. Det yttre itseendet af de sjukdomsfall af dennå art jag sett skulle leda mig till en motsatt slutsats rrån den min kunnige vän af yrket hyllade. Vän, som träffats af dessa anfall, blifva purpurröda i ansigtet, andedrägten är flämtande ;ch ögonen stela och stirrande. Läkarne här xalla verkligen attacken solslag. Hufvudet på en artillerihäst, som nedföll död i lägret, ;ppnades. af fältläkarne, och ådrorna befun108 fylda med lefrad blod. Ehvad-än anfallets egentliga natur må vara, så är påtagligen det enda medlet till dess förekommande utt söka skydda hufvudet och kroppen emot olen, och jag medger att det bedröfvar mig lå jag ser 60:de regementetsskarpskyttar klädda 1 mörkgröna. vapenrockar, hvilka upptaga hettan nästan lika mycket som om de vore gjorda af svart kläde; och deras släpmössor af kläde; illa betäckta af ett veckadt stycke nörkt -bomullstyg. -Och hvad skola vi välsäga! om 79:de regementet högländare,; som ännu ultjemt bära sin pittoreska och ovanliga hufvudbonad, med tillägg af en bit grått tyg, löst 51edhängande öfver öronen? Om det vore hvitt, skulle-det-kanske lemna något skydd emot so!en, men som det nu är, skulle-denna: massa af svärta. fjädrar icke af fritt val bäras annat in af en dåraktig, fantastisk vilde på Indiens soliga. slätter... Det mest afgörande ärgumentetsderemot ligger. emellertid uti manskapets ogna invändningar, hvilka säga sig vida föredraga att vara utan högmössor. Skulle den ärdaste antiqvarie kunna utforska vid hvilken period haridelo med strutsfjädrar var nog lifig emellan Afrika och Högländerna, att kunna örse materialier till dessa nationella, militäriska hufvudbonader? Det är sannerligen med edsnad jag måste anmärka, att det i några afseenden icke är så väl sörjdt för våra solJater här son det kunde vara. JIskolen blifva förvånade: och kanske upprörda: der hemma att:-höra det många bland Höglandsregementenas : manskap: äro alldeles i saknad: .f strumpor på sina fötter, och att deras skor iro. alldeles. utslitna, utan. att. de kunna erhålla några, andra. i