eg an red ae bets ROS NR Rts vinnas. Taflor från Indien. Den berörade ock vidtbekante Times-korrespondenten, hr William Russell, nyligen återstäld efter följderna af ett solstygn, hvaraf han träffats under. det han åtföljt engelska armen under fälttåget i-Indien, fortsätter nu sina, mästerliga skildringar af tilldragelserna på den indiske--krigsskådeplatsen.. Bland de fullständiga och noga detaljerade beskrifningarne -på strider, marscher m. m., som han meddelar i Times, och hvilka företrädesvis ha intresse för engelska läsare, förekomma äfveninströdda teckningar af scener och för hållanden, som öfverallt wille läsas med största intresse, och vi tro oss göra våra. läsare ett nöje då vi i dag meddela ett par äf dessa teckningar... Uti den ena, som förekommer i ett bref, dateradt lägret vid Tilhur uti Ro hileund, yttrar hr Russell: Vi passerade genom den stora byn Tilhur och slogo-läger vid dess södra ända omkring kl. 3 i en stor mangolund, icke. utan betydligt motstånd från några af dess innevånare, ty det hände sig -så, att den första bivuakelden, som tändes, störde en i ett ihåligt träd bosatt samling af de mest hämdlystna bin, som jag någonsin. hört talas om, De nedkommo genast till. anfall, -och inom få minuter voro deras flesta fiender fullkomligt drifna på flykten. Öfverbefälbafvaren sjelf blef anfallen:och drefs genast från fältet, eller rättare från lunden, ty fienden afstod icke från förföljelsen förr än den tvingat honom att söka sin tillflykt. påöppna fältet. Stabschefen attakerades äfven, och blef alldeles nedgjord inom saågra ögonblick. Öfverste Althorp blef, efter ett tappert motstånd,: tvungen att fly med förlust af sina glasögon. Mr Machiman motstod sina fiender: med-skicklighet och mod genom att verksamt bruka en stor mangogren som vapen, men tvingades slutligen att fly, sårad på flera ställen; ochisöka skydd i en närbelägen cistern. Vakten öfver fältkassan vär äfven tvungen att lemna sin post; de infödde inFepte. sig i sina mantlar af bomullstyg. nedkastade sig framstupa på marken, och inom en kort stund voro bina helt; och hållet segrare. -Under striden hade hela gegisneralstaben beväpnat sig med gröna grenar, söm om den utfört en repetition till: en ny march till Duncinane. Så snart tälten voro vippslagna, hade vi skydd emot vår fiende. essa mangolunder äro verkligen de mest v älkömna skjul för både menniska, djur och h värje lefvande varelse emot den indiska so1 ns skoningslösa -grymhet. Träden , uppnå en vidsträckt omkrets, och de-stå-så tätt tillsammans, som deras massiva grenar, tätt be-; klädda. med mörkgröna skuggrika löf, medgifva. Vid denna tid af året äro de belastade med: frukter, Hvar och .en hängande på en lång atjelk. och liknande till störlek och färg ett omoget, gult äggplommon: Frukten anses icke mogen förr än efter regntideng början, men infödingarne äta den äfven nu. Jag gjorde ett försök; men utan framgång, Vd mig föreföll frukten till smaken lik örtjockad terpentin. Men: kockarne gjorde deraf en ganska hygglig komposition, som de kallade mango-fool (mango-narr). Trädet synes utsatt för-ett besynnerligt slags sjukdom;som berhärkes genom stora hål i sjelfva stammen och de öfre grenarne, utan något märkbart inflytande på dess löfbildning eller kraftfullhet; I dessa fördjupnin-1 gar hafva, större delen af året; den. vackra, himmelsblå jayfogelnysmå gröna papegojor, tre eller fyra slags: brokiga hackspetar, bin, ormar och den lilla brunbörnade ugglan sina tillhåll. En dammgrå ekorre, med bruna ränder; och en: stor. läderlapp med mörkbrunt skinn och: vackra; ytterligt fina, -fibrösa. vingar, äro äfven. bosatta der, och dessa ihåligheter öfverflöda af lif. Hela dagen: äro de stumma, men om natten ljuda de: af ostämda toner, icke öfverröstade af den granna mangofogeln, näktergalens behagliga slag eller ungarnes oupp: hörliga qvitter. Man kan lätt föreställa sig huru noga hvar menniska undersöker trädet öfver sitt tält så snart dess plats blifvit utstakad: hvad skydd det kommer att gifva honom och vid hvad tid på dagen solen kommer att genoms tränga dess svaga punkter, ty strålarne skjuta likt slödgade kulor genom hvarje mellanrum 1 Der fins inga obestämda skuggor, ingen svag sida, ty hvarhelst solen skiner på-sidan af ett tält, tyckes der inrista en djupt. glödande eller lågände -teckningpå tygots botten: TJet är eir klen tröst att se huru. sjelfva foglarne,; ehuru födda för högre rymder,, tyckäs känna lika stor dlägenhet af solefr som menniskorna. Den gråhufvade, svarta skatan, onekligen lik den. europeiska, men vanligen kallad kråka, kommer från fälten under dagens hetta och söker skjul i lundens skugga; och der sitter hon med vidöppen näbb