Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 3

Article Image
BLANDADE ÄMNEN En natti ett kallforniskt spelhus. ; (Slut från n:o 160.) Spanjoren har gått, han skrider bort öfver platsam och sjunger i sin hjertäns glädje på en Visa Trots den tunga pungen han:släpar på; går han dock med: lätta steg: och småler vid sig sjelf. öfver amerikanarens vrede: Den narren! säger han förnöjdt; han trodde; att det bara var dollars i min pung; och under mina blickar förlamades hans långa fingrar. Han: vågade icke spela falskt. Carambat Hur han skall rörarga siglI detta ögonblick hör han -räska steg; bakom. sig. Han stannar, och strax upphör också tjudet. Kearneystreet, genom hvilken: han passerar, är ännu temligen folkrik; menhan7 viket: af 4n åt en stilla, enslig gata och börjar under gåendet att gömma en del af sin skatt uti bältet; sam. han. bär omkring lifvet. Resten tar han unde: verstra armen och påsxyntar sina steg. Nu har han icke mera ust att sjunga. Stället, der han nu befinner. sig, är ganska ödsligt, och då hån vänder hufrrudet.och ser sig om, märker han skuggan af två karlar, som ihärdigt förfölja honom. ? rn a Caraco! mumlar han och griper den långa knif, som sitter i hans bälto. Han kav, icke längre. misstaga sig om den fåra, söm hotar honom. Mord och plundringar höra:till dagens elle.r nattens ordning i San Francisco, och han tvifiar icke ett ögonblick på: att hans, förföljare: äro. bättre beväpnade än han — men det oaktadt viker han med fästa steg om ett sathörn som undangömmer hohom för deobehagiga förföljarnes blickar. Derpå inträder hän hästigt : ett slags. öppet skjul, der sten och bräder ligga hovade för något bygnadsarbete. år Ett ögonbliek derefter hafva äfven bans två förföljare uppnått stället. E Hvar tusan blef han af?. säger den ene, vändande ig åt alla sidor, Han måtte hafva satans dugtiga ben, för att kunna vinna ett sådant försprång; vi voro nyss helt nära honom 3 Tröligtvisrhar han: gömt sig under de, här bräderna och inhillar sig att wviskola fortsätta vägem, svarar:den andre: hviskande: Met han: bär såsom räfven gått i saxen. Ställ du dig der; jag vill tränga in: härifrån; han kan icke undgå 0ss— I nödfall skjuta via: v kr Å Begge stå på post med vapen i hand, då en rytare plötsligt spränger fram ur skjulet och i en begabbande ton tillropar dem ett godnatt, mina berrar, samt jagar bort. För tusan: miljoner!s utbryter den ene banditem, i. det han lägger fingret på pistolhanen — men ryttaren är redan försvunnen i natten: Under det att de båda röfrarnes förehafvande sålunda strandade, är sjelfva banken i sEldorådos sal föremål för ett. dylikt försök. Klockan ärtre om morgonen. : Spelarnes feberaktiga ifver sär något afkyld. Somliga draga sig tillbaka, emedan de antingen äro tillfreds med sina redan vunna resultater, eller och äro helt öch hållet utplundrade; sandra åter emedan de behöfva hyila. Bankörerna lägga sina penningar i påsar och bereda sig på att, beväpnade till tänderna, begifva sig till: sina hem. En af dem har nätt och jemt hunnit sluta sina:förberedelser; penningepåsen ligget fram-för honom: på bordet, då han ser: en mexikanare; soma lägger sinkappa vid dörren, komma in ochlångsamtskrida genomsalen. Efter det bankören ett ögon: blick: betraktat. mannen, vänder han sig om: för att. taga sin;hatt. Detta ögonblick begagnar mexkanaren;: springer fram till. bordet; bemäktigar sig pungen med dublonerna och rusar på dörren. sEn tjuf, en tjufl ropar en af betjeningen, Vid detta rop. vänder den bestulne sig om; bord och stolar hindra honom att nå-föfvaren, som allaredan åunnit dörren; men-Han drar upp en revolver, sigtar och trycker af, Penningepåsen faller; pä golfvetyoch. den sårade röfvaren störtar ut gatan. 0 Nä, det var hög tids, åäger bankören, i-det ham springer. öfver ordet för att åter sätta sig i besittning af.sin skatt. : , Här du märkt honor, tror du? frågar en af hans samrater. , Ena Jag hoppas det; åtraiestone. sigtäde jag bra, är det likgiltiga svaret. Låtom oss se efter ändå, om: han har blödt.Hvyad angår det oss! Han. fick gå ined tomma. händer -— byad kommer, det. ändrg. oss. vid!v Det varen tapper lymmel! Men hvar och en sö

24 juli 1858, sida 3

Thumbnail