Aftonbladet – 24 juli 1858, sida 2

LORENZO BENONI FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, ) Öf: versättning. -På detta sätt fortfor hon tilldess hon fick ett nytt anfall. Jag begagnade första mellanstund af lugn för att taga kaptenen afsides och säga honom, att jag -ieke kunde lemna den arma varelsen i detta tillstånd, men att jag skulle begifva mig bort på morgonen, i fall omständigheterna medgåfve. mig det; att han måste ha allting i ordning och söka mig medan det vore mörkt.. Han gjorde: ingen invändning och tog kort derefter afsked. Jag gick till Santina och berättade Kenne, att jag för närvarande hade uppgitfvit alla tankar på att gå bort — ja, att någonsin aflägsna mig, förrän hon gåfve sitt samtycke dertill. Verkan af denna underrättelse var ögonblicklig. Hennes anletsdrag, hittills så ,förvridna af spasmer, återfingo sitt vanliga skick. Hon sade icke ett ord, men hon tog min hand, kysste den och blickade mig tacksamt i anletet; Sedan paroxysmerna upphört. beredde vi åt henne en säng af stolar och kuddar, och der låg hon med slutna ögon, gråtande tyst. Ett par gånger bannade hennes syster henne fördet hon gret; men Santina svarade: Låt mig gråta! Det gör så godt. Jag skall småningom bli förnuftigare. Sålunda fortfor hon att gråta och slumra. Emeilavåt spratt hon till och frågade: Är han borta? men när hon hörde min röst, blef hon ät:r lugn, Litet efter klockan tolf somnade hon och Bot i nära två tinimar. Hennes syster och svåger hade länge sofvit lugnt på en madrass å golfvet. När hon vaknade, frågade hon vad klockan. var. Jag sade henne det; ):8Se Aftonbl, uris 128-181, 133, 134, 136—141, 141-150, 152, 153, 155—163, 165, 166 och 167.