Aftonbladet – 22 juli 1858, sida 3

soulle föregå verkställighetsplanens fastställande, hade nämden föreskrifvit, då -hufvudfrågan för två och ett halft år sedan afgjordes och ansvaret för bygnadssumman beviljades; och nämdens majoritet ansåg nu en sådan. slutpröfning hafva försiggått. Vihysa der emot den orubbliga öfvertygelse, att det, som majoriteten ville göra till en vederbörlig pröfning, var i verkligheten ingen pröfning. Man påstod nemligen, att de utlåtanden, som äro afgifna af den engelske ingeniören Thomas Hawkesley samt af den utsedda direktionen, utgöra en granskniog af det förslag hr major Leijonancker först uppgjort Detta påstående kan emellertid ingalunda förenas med sockenstämmonämdensbeslut af dea 6 December 1855, hvilket innehåller, att sedan fulltändigt förslag blifvit af ineller utländsk ingeniör uppgjordt och vederbörligen granskadt, skulle det ytterligare underställas nämden. Dessa ords tydliga mening måtte väl vara, icke at fråga var om ett då redan uppgjordt förslag, utan om ett som skulle uppgöras, med ett ord ett nytt förslag, som icke ännu fanns i den stund, då nämdens beslut fattades; ty anibars hade väl dess ord icke blifvit sådana, utan helt enkelt att hr major Leijonanckers redan afgifna förslag skulle granskas. I annat fall hade nämden icke kunnat tala om vineller utlåndsk ingeniör, ty nämden var icke i okunnighet: om att bemälte hr major icke är utländning. ill följd Häraf tillkallades hr Hawkesley, som icke granskade, utän uppgjorde ett förslag, hvarvid han. enligt sin egen uppgift, biträddes af hr major Leijonancker och hr öfverdirektören Styffe. Då det föreliggande förslaget sålunda är ett samarbete af dessa tre -herrar, torde väl ingen, utan att ådraga sig åtlöje, kunna påstå, att den epe granskat. den andres arbete, i detta ords rätta mening, som påtagligen är, icke att den granskane och den granskade sinsemellan debattera om och derunder pröfva hvarandras uppgifter och åsigter, hvaraf de sedermera göra ett gemensamt betänkande, utan att den ene ställes öfver åen andre, såsom granskare af någonting, hvaraf han förut icke har kännedom och hvari han åtminstone icke sjelf deltagit. Hvad angår den sgransknings, som somliga påstodo att direktionens utlåtande skulle innebära, så förekommer dervid den betänklighet, att den ende direktionsledamoten, som kan kallas vetenskapsman — och det är väl egentligen af sådana som en tillförlitlig eller vederbörlig granskning bör utgå för att gälla något — är just en af dem, som samrådt med hrr Hawkesley och Leijonancker om förslagets -uppgö-Å rande, d. v. s. om-det, som skulle granskas. Att vi häruti hafva orätt, vore ett påstående, för hvars framkastande vi näppeligen tro någon vilja utsätta sig. De, som för öfrigt sitta i direktionen, äro utan tvifvel sktningsvärde och förståndige män; men utom den ene redan omnämde, kan väl ingendera göra anspråk på namn af vetenskapsman; ty till detta namn uppstiger man dock icke genom den erfarenhet uti en del af det praktiskt-tekniska eller rättare mekaniska, som ett par af ledamöterna måste anses be sitta. Helt annorlunda hade wi och säkert de fleste uppfattat meningen med en verklig, genomgripande och tillfredsställande granskning. Då det. gäller en så vigtig fråga, ett företag af. så kolossala dimensioner. att eh missräkning på utgifter -och afkastning, ett falskt begrepp om den sökta produktens beskaffenhet, glömska af senare: anläggningar, som genom den förra kunna blifva nödvändiga oeh med henne lika dyra m. m., möjligen fördjupa kommunen i en skuld, hvaraf invånarne komma att i en lång framtid lida och kanske urståndsättas att bekosta andra företag, som befinnas absolut nödvändiga — då är det väl, om någonsin, anledning att försöka allt möjligt, för att skaffa sig den högsta åtkomliga visshet om beräkningars och planers tillförlitlighet — då måste man väl vädja till det högsta vetande, som åtminstone fäderneslandet har att erbjuda. Sverge besitter lyckligtvis män, hvilka stå på öfversta trappsteget i de vetenskäper, som måste i detta ämne rädfrågas; män, som ega ett namn att värna, icke blott inför Stockholms sockenstämmonämd, icke blett inför Sverge, utan inför Europa, Kan. man: skaffa oss dylika mäns och speciella fackmäns, på en allvarlig pröfning grundade dom, att de uppgjorda förslagen äro tillförlitliga, att det vatten, vi få, blifver godt, att de till dess framskaffande tillämnade anstalter skola gifva oss det alltid, under härvarande klimatiska förhållanden, att de beräknade kostnaderna böra vara tillräckliga och att vattenledningsanläggningen icke skall dråga efter sig åtskilliga andra anläggningar, som utsätta oss för att dignal under utgifter och skuldsättningar — kan man, säga vi, skaffa oss en sådan Jom af sådana män, då skola vi buga oss derför och cke. vidare hafva några inkast att göra. mot dessa verkställighetsplaner och. beräkningar; men vi tillstå jppet, att med den auktoritet, man hittills bjudit oss, iro vi,i ingen måtto belåtne. Om det gälde endast år pung, skulle vi kunna sätta vår egendom på spel; nen vi handla här som ombud för andra, hvilkas rälfärd vi icke våga äfventyra på ovissa projekter; ;ch denna ömtåliga ansvarighet tvingar oss att icke så lättsinnigt tillväga. Lättsinnigt skulle vi dock nödgas erkänna oss handia, om vi, af nitälskan för ett mål, blundade för illa betänkligheter, dem medlen till målets ernående sunna förete, och envist vägrade att lyssna till hvarje värnande röst, som sade ess: Ingen säkerhet finnes u, icke ens sannolikhet, att I kunnen, med de -tillsångar, som stå eder till buds, fullborda ert tillämaade företag, och hvad ännu sämre är, ingen säkerhet finhes, icke ens sannolikhet, att I, äfven om I uti 2n oberäknelig framtid ansträngen eder utöfver de iillgångar, I egen, eller tron er ega, ändock. skolen vinna de fördelar I söken, och som man förespeglat er Om vi tillstoppade, våra öron för sådana: varningar och, oaktadt deras bindande sannolikhet, ihärdigt framginge mot ett efterlängtadt, men dunkelt sedt mål, så skulle vi icke tro oss ega tillbakavisa den beskyllning, att vi lättsinnigt rusade fram, icke gingo fråm så, som: det anstår mogna och sansade män, helst då de handla, icke ensamt på egen risk, utan såsom ombud, hvilka bevaka en betydlig befolknings bästa och ansvara, moraliter om än icke legaliter, tör det sätt, hvarpå de detsamma vårda. Då; sockenstämmonämdens majoritet beslöt, att de, för vattenledningens utförande, framlagda förslag voro tillförlitliga och vederbörligen granskade, sköt denna majoritet å sido åtskilliga inkast, dem en icke obetydlig minoritet framstält, och som synas oss ovederläggliga: Vi vilja i Korthet upprepa dem. Anläggningskostnaderna. äro. påtagligen alltförlågt beräknade... Den ;engelske bygmästaren har, såsom hvar och en, hvars förmåga att, såsom det kallas, läsa mellan raderna är någorlunda uppöfvad; måste vid första ögonkast märka; jemkat och dagtingat, för ätt komma till det önskade resultatet, att de förut oppgifna kostnaderna skulle gå ihop. Sålunda innebåller den af honom, i samråd med herrar Lejonancker och Styffe, uppgjorda kostnadsberäkningen till och med prutningar .på första förslagets summor, ehuru dessa redan med temlig säkerhet kunde sägas vara för lågt antagna.T. ex.;bergsprängning uppgifves af. hr: major Lejonanker kunna verkställas för 25,000rdr -blkomynt; men uppföres i det nya till 25,000:-rdr i-riksmynt. Huruvida ens den största summan: är tillräcklig, såsom på höft och utan älla detaljer antogs, står till och med i vida fältet. Att åtminstone icke den ene af förslagets föregifne granskarev, hr Hawkesley, kan bedöma den frågan, torde man kunna antaga, då han säkerligen föga, om något, haft att handskas med sådana. berg som våra; och för att betrygga sig mot missräkningar, borde en verklig granskare, — t. ex, en sådan komite, som den minoriteten yrkade — tillkalla personer, hvilka ega erfarenhet i bergsprängning, förelägga dem precisa kubikinnehållet af det, söm måste undansprängas, bergets beskaffenhet ock formen för urhålkningen, och fordra af de tillkallade en så bestämd uppgift HÅ kostnadan att. de skulle till det upptifna vri