inga kunskaper, ingen erfarenhet vore att påräkna, så hade ju ingenting hindrat att dertill utse ur tjenst gångne embetsmän. Äfven på den ifrågavarande komiten kan den nu framstälda anmärkningen tillämpas. Band dess sex ledamöter äro fyra i tjenst v: nde embetsmän. Att för denna konite en 1..-1shöfding satts i spetsen, vilja vi för öf ; ingalunda klandra, minst då valet fallit ji en man. med hr af Geyerstams erfarenhet och insigter. Ej heller emot de öfriga embetsmännen ha vi något att anmärka. Hr Rydqvist-har aflagt prof på sitt intresse för kommunikätionsväsendet; hr Winroth innehar et tjenst, som med ämnethar sammanhang, och borde ha det ännu mer; frih. Ahlströmer har vid riksdagarne gjort sig känd för upplysta och progressiva åsigter. Af de tvenne återstående är hr Kyhlberg en aktad och erfaren landtman; och hvad Petter Jönsson angår, bör man hoppas att, ehuru han nitiskt ifrat emot samvetsfrihet, han väl ändå lärer hysa ett visst intresse för skjutsfrihet.. Officiella bladet för i förgår har nu bekräftat ett rykte som varit gängse ända sedan November månad sistlidet år, eller att öfverstelöjtnanten D: G. Bildt blifvit förordnad till landshöfding .och militärbefälhafvare på Gotland efter generalmajoren af Dalström. som erhållit afsked, i sammanhang hvarmed hr Bildt blifvit nämd till öfverste i artilleriet: -Efter -hvad det berättas, lärer det dubbla embetet först varit tillbudet guvernören vid krigsakademien hr Thulstrup, som likväl undanbedt sig detsamma, emedan han lärer ansett föreningen hos en person af den högsta militära och civila myndigheten inom ett höfdingedöme. stridande mot 46 S regeringsformen, att ingen generalguvernör inom riket -hädanefter må förordnas. . Som man emellertid nu ser, har hvarken regeringen eller hr. Bildt skyggat tillbaka för denna skrupel. Hr Bildts hastiga befordran, ifrån att vid 1853—54 års riksdag hafva börjat som löjtnan! och, utan att ens sedandess hafva effektift tjenstgjort vid något vapen, avancerat icke blott till öfverste i artilleriet, utan äfven till generalbefälhafvare och tillika landshöfding, hörer i sanning till sällsyntheterna. Den förutsätter. åtminstone högst ovanliga förtjenster, hvarom, hvad hr Bildt beträffar, man likväl hitintills sväfvat i fullkomlig okunnighet. Den ifrågavarande befordringen måste fördenskull befraktas endast som en belöning för: de politiskatjenster hr Bildt, i-egenskap af ledamöt -på riddarhuset och i statsutskottet vid föregående riksdagar, varit i tillfälle att göra vederbörande. Man finner således äfven härat, huru väsentliga fördelar en ung man, som vill göra lycka; kan tillvinna sig i följd af tillfälligheten att vara adelsman; och man bör såledegej undra öfver att denna väg till lycka och befordringar väljes framför den mödösamma på tjenstemannabanan, der man icke .kan förtjena sina sporrar endast genom någon talförhet och mycken käckhet. . Sådan har också junkerpartiets politik varit, Att den bär frukt, har redan visat sig vid flera tillfällen, hvilket förmodligen uppmuntrat till efterföljd. För vår del beklaga vi på det högsta. att. så skall. vara, och befara, att fortsättningen af ett sådant : befordringssystem kommer att alltför mycket undergräfva förtroendet till vederbörandes aktning för grundlagen, att ej tala om deras rättvisa och omdömesförmåga. —— Wp