Aftonbladet – 21 juli 1858, sida 3

Jag skall låna några detaljer rörande detta ämne af ett redan åberopadt verk. ) De ESS fångarne blefvo systematiskt försvagade genom otillräcklig och ohelsosam föda. Nattetid blefvo de uppskrämda ur sin sömn genom ohyggliga och förskräckande ljud. Röster ropade under deras fönster: En af era kamrater har blifvit skjuten i dag, och i morgon är det er tur,. När deras fysiskä styrka sålunda blifvit förminskad och deras inbillningskraft uppdrifven, blefvo de antingen plötsligt förda till förhör, eller en gråtande dotter; syster eller moder insläppt till dem. Ibland sattes två vänner i celler bredvid hvarandra och fingo lof att samtala med hvarandra. Några dagar kunde förflyta, under hvilka vissa olyeksbådande vinkar kunde ges åt den, på hvilken man ville verka, rörande det öde som förestod hans vän och medfånge. Kort derefter öppnades med bäller dörren till den bredvid liggande cellen, ett ljud af steg hördes, åtföljdt af en dödlik tystnad, och derefter en muskötsalfva nere på fängelsegården. Genom sådana medel var det som bekännelser, ofta falska, framtvingades. Francesco Miglio, sergeant vid gardesregementets pionierer, hade genom sin själsstyrka och fintlighet gjort om intet alla de försåtliga inqvisitoriska försök, för hvilka han varit utsatt. Han blef derefter instängd jemte en föregifven medfånge, hvilken med tårar förtrodde honom sin delaktighet iförbundet, och huru förskräckt han var deröfver. Miglio blef intagen af medlidande, och en viss vänskap uppstod emellan honom och den nykomne. Några få dagar derefter försäkrade denne nye vän Miglio, att hän hade utväg att brefvexla Storia del Piemonte, da A. Brofferio, Parte terza, Capo terzo, : :