Aftonbladet – 17 juli 1858, sida 3

skulle ha något inflytande öfver mitt öde! Hwu besynnerligt, att en meniskas heder skall vara beroende af den förste förbi ende, utt hvilken obetydlig händelse som helst kän be fläcka den, och att en sådan fläck cj kan aftvås annorlunda än genom ett envig! Att on skurk, en bankruttör, er galning — sådant har händt — som får det infallet, kan rycka er ifrån allt hvad nihar kärt, från er bana, till och med från ledningen af er egen moraliska: känsla och tvinga er att döda eller bli dödad! Om jag hade talet till Anastasio. så här: Min heder är Gud ke lof icke beros ende af hvad en skurk s — ni må säga eller tänka derom; följaktligen x 3 jdgejinse hyarföre jag skulle slåss för — försvara det,som icke är i fara. Om ni avdfö wid-difvet, tillhör det icke mig -att befria er derifrån; gå och häng r! Skulle det icke bå varit töms ligen förnuftigt och äfven modigt? Så myc ket, att jag ej vågade göra det; ja, om jag hade sagt så och handlat i öfverensstämmelse derihed, hvilken allmän storm af tadel skulle icke mitt förnuft och mitt mod ha uppväckt! Till och med dessa två unga män, hvilka i denna stund sofva bredvid mig, och hvilka uppriktigt hålla af mig, skulle ha. ansett mig som en galning, eller som en vanhedrad varelse. Menniskans hjern: är, sannerligen; någon gång en besytmerligt resonerande appårat. Jag fortsatte detta Pat filldess jag somnade. . Jag, drömde att jag. stod ensigte motansigte med min motstå 6; färdig att skjuta, och att jag Ikväl, oaktadt alla mina bemödanden, icke kunde föra min hand till trycket på pistolen, när prinsen väckte mig. Jag fann att min högra arm, på hvilken tyngden af min kropp hade legat, var domnad. Inom få minuter voro vi klädda, och vi begåfvo oss ut. Caesar kom ut med oss, men lemnade oss vid gathörnet, för att hemta en iltskär, en af-våra bekanta, med hyilken ban stämt möte, och som skulleSstanna på något afstånd från stället, för att lämna sitt biträde, om det behöfdes. d (Forts:) a