Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 3

AAA 0 RR den verkan lukten af krut säges ha på gamla soldater. De klappade händerna och sade, att just så skulle det gå till. Alfredo såg brydd ut, såsom vanligt, när någonting stort och ovanligt plötsligen framstälde sig för honom. Jag beundrar er redobogenhet, mina kära vänner! sade Cesar; jag vet af gammalt, att I egen den tro, som försätter berg. . Likväl Köppas jag att I icke skolen finna olämpligt, om jag säger ett par ord, för att klart framställa rätta arten af det föreslagna företaget. Här äro vi, fem unga män, mycket unga män, med inskränkta medel, och vi äro uppmanade att göra ingenting mindre än omstörta en bestående styrelse. Vi ha inga andra hjelpmedel att förlita oss på, än dem vi kunna vara i stånd att sjelfva skapa OSS. Betänken således att vi ha allting att göra. Viljen I företaga allt detta oaktadt så stora svårigheter ? ! Det vilja vio, ropade Sforza och prinsen på en gång. 3 : Må ske dål återtog Cesar, och Gud hjelpe oss! På det våra bemödanden må bli välsignelserika, låtom oss företaga vårt verk hederligt och rätt fram; inga upptåg, ingen fantasmagori — vi ha haft mer än nog deraf — inga förföriska vinkar om lysande namn, inga inbillade prinsar af blodet ibalkgrunden! Låt hvar och en, som sluter sig till oss, få veta, att han förenar sig med män, hvilkas förmåga hvilar hvarken på höga relationer eller understöd af någon förnäm, men hvilkas enda tillit är till deras rena hängifvenhet och okufliga viljaMed dessa vilkor är jag er man 3 Och vår anförare! ropade på en gång Sforza och prinsen, uppstigande och omfamnande Caesar. Alfredo, hänförd af deras efterdöme, gjorde detsamma, Tack, mina vänner! sade Özesar; men nog härom, och nu till handling! Jag har en aning, att få af oss skola lefva för att se de slutliga följderna af våra mödor, men det utsäde, vi ha sått, skall frodas efter 0s8, och det bröd, vi kastat på vattnet, skall återfinnas