Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 2

(skattmästare) och förste stadskomministern Ryden (sekreterare). Landtbruksakademien hade förordnat kongl. sekreterarne J. T. Nathhorst och Odelberg) såsom sina ombud vid mötet, af hvilka den sistnämde dock afsagt sig, såsom förhindrad; och hade akademien i hans ställe uppdragit fullmäktigskapet åt presidenten Åkerman, som dock icke ännu var anländ, hvarföre direktör Nonnen tills vidare uppträdde som akademiens ombud. Åtskilliga hushållningssällskaper voro äfven genom ombud representerade, nemligen ett ombud ifrån hvartdera af Malmöhus, Kristianstads och Kalmar län och tvenne från hvartdera af Wexjö, Karlstads och Elfsborgs län. Efter det sekreteraren uppläst det. kongl. brefvet om anslagen för mötet, öppnade förste ordföranden, landshöfdingen Nordenfelt sammankomsten med följande tal: Mine herrar! Vid det sjunde landtbruksmötet beslutades, att nästa möte skulle hållas hästädes år 1857; men då flera vigtiga hinder deremot uppstodo, tillät K. M:t uppskof till i år och bestämde i nåder lenna dag för det Åttonde allmänna Svenska Landtbruksmötets öppnande. Det är både en pligt och en högt värderad rättighet för mig, som uppträdt i den utsedde förste ordförandens ställe, att nu förklara detta möte öppnadt och att å egna och bestyrelsens vägnar helsa eder alla välkomna! Måtte de dagar, vi komma att tillbringa här med gemensamma öfverläggningar om frågor, vigtiga för fosterjordens och dess söners framtid, föranleda värderika: förvättringar i landets modernäring och blifva glanspunkter för vårt minne, icke allenast för det nöje i må finna uti hvarandras sällskap, utan äfven med ifseende på den nytta, som ofelbart kommer att upps:å af de sakrika öfverläggningar och meddelanden; hvilka jag emotser, då så många i jordbruket och dess hjelpvetenskaper kunnige och erfarne män hedra nötet med sin närvaro. Tre år hafva förflutit sedan let sista landtbruksmötet hölls i Upsala — en kort idsafdelning, om man betraktar den i jemförelse ned en lång förfluten, under hvilken jordbruket med ietänksam långsamhet utvecklats till hvad det nu är. Men i en tid, då snillet och vetenskaperna lycsats till en förr otänkbar grad förminska afstånden . tid och rum; då en id eller en tanke, uppkommen å hvilken del af jorden som helst, snart behöfver ärre sekunder eller minuter, än den förr behöfde reckor eller månader att blifva känd inom hela den iviliserade verlden; då:vetenskapsmän i alla länder senast tillegna sig hvarje ny uppfinning och täfla om itt fullkomna och göra den användbar; då de tyngsta varor fortskaffas landvägen med en hastighet, wars möjlighet man förr icke kunde ana; då man håller på att utföra den djerfva tanken att med en jernbana gå igenom de alper, hvilkas öfverstigande orntiden betraktade såsom en hjeltebragd, liknande mderverk; i en tid, då menniskoanden så förökat sitt herravälde öfver naturkrafterna och studerat sig in uti lagarne för dem, att man numera kan så, skära, bruka jorden, tröska, spinna, väfva och sy, ja: till och med räkna, sätta och trycka med maskiner, och då industrien och produktionen utvecklas och cilltaga i alla riktningar med en växande hastighet, : ör hvilken man icke kan förutse hvar gränsen fin1es — i en sådan tid få de tre åren i sanning en större betydelse, och landtbruksmötets uppgift att redogöra för de uppfinningar och den erfarenhet, som under denna tid blifvit gjorda, och att öfverlägga om deras tillämpning vid jordbruket i vårt land, är i sanning af ganska betydligt vigt och omfattning. Landthushållningen har dessutom, enligt min uppfattning, under den senare tiden och isynnerhet under de sista åren efterhand öfvergått till en helt annan ståndpunkt än den förr innehade; den har, om jag så får uttrycka mig, bytt om sjelfva sin grundtanke. En förståndig landthushållare tänkte nemligen förr: Jag skall söka att på min jord frambringa hvad jag sjelf behöfver och sedan sälja hvad jag får öfver, och jag skall så mycket jag kan undvika penningeutgift och göra mig oberoende af andra, isynnerhet af utländet; men nu deremot tänker hvarje jordbrukare, som följt med sin tid: Jag skall bemöda mig att frambringa sådana alster, som mest öfverensstämma med beskaffenheten af min jord och som bäst betala sig i marknaden, utan afseende på mina egna behof, hvilka jag kan fördelaktigare fylla genom uppköp; och ju mer penningar jag med förståndig beräkning använder vid mitt jordbruk, dess större blir dess afkastning och min behållna vinst. Jordbruket. har från strängt prohibitiva grundsatser öfvergått till frihandelns. Detta förhållande har emellertid förorsakat ett stort behof af kapitaler, för hvars fyllande hypoteksföreningar och privatbanker uppstått, hvilka dock icke förmått förhindra att jordbruket i Sverge haft och än vidare får svåra känningar af de förvecklingar, som uppstått i penningemarknaden. Huru dessa olägenheter skola motverkas och öfvervinnas samt i allmänhet huru kapitaler förmånligast böra och kunna användas i jordbruket, äro uppgifter, förtjenta af landtbruksmötets allvarliga begruhdande, och torde gifva rika ämnen till öfverläggningar. : H. M:t konungen, alltid med huld omvårdnad omfattande jordbruket och dess angelägenheter, har af rikets ständer begärt och erhållit betydliga anslag till landthushållningens befrämjande, såsom: !; af bränvinsutskänkningsskatten till hushållningssällskapernas förfogande, 3000 rdr årlig förhöjning till landtbruksakademien, utom ett större anslag på en gång till dess bygnader, 14,000 rår till en ny högre landtbruksskola i Skånesamt. 1000 rdr förhöjning i anslaget till hvar och en af rikets lägre landtbruksskolor, förökadt anslag till premier för husdjur och nya anslag till sjöars sänkning, mossars utdikning och andra större odlingsföretag m. m., allt nya anledningar till förhöjande af den tacksamhet, kärlek och vördnad, hvarmed svenska hjertan städse omfattat sin älskade konung, hvars sorgliga sjukdomstillstånd gifver förökad betydelse åt vår gemensamma varma, innerliga önskan: Gud bevare konungen! Lefve konungen! i hvilken välönskan församlingen ljudeligen instämde. Efter vanlig ordning, fortfor talaren derefter, borde mötet nu börja sina förhandlingar; men jag vill äfven egna de talrika närvarande damerna ett helsningsord. Och hoppades han att ledamöterna ej skulle missförstå hans afsigt. Det vore; sade han, ett godt tidens tecken, att Sverges qvinnor börjat allmännare än förut tänka på någonting annat än sina vanliga små bestyr, och då måste äfven medgifvas att ingenting kan ligga närmare än att rätt känna och rätt sköta hushållningen på landet. . Tal. trotsar teorien, den må nu komma till hvilken höjd och utveckling som helst, att kunna uträtta något af vigt, så framt ej utöfvaren deraf eger i sitt hus en ordnande och ledande hand, som tillser att allt der går rätt till, och som ständigt finner råd, då mannen förglömt något af dessa småsaker; som väl kuna vara skenbart obetydliga, m ä; best;