Aftonbladet – 16 juli 1858, sida 2

från honom. I alla fall var enda medlet att utreda saken det att gå till det anvisade stället, och nästa förmiddag något före klockan tolf var Jag derföre i Loggia di Banchi, gående fram och tillbaka på den sidan, som vetter åt Via degli Orcefici. Under denna vandring blef jag förvånad öfver det stora antal prester, hvilka församlat sig på det stället, några stående i grupper, några sittande på stolar och bänkar, några vandrande fram och tillbaka, liksom jag sjelf. En af dessa sistnämde, sedan han uppmärksamt betraktat mig, mumlade i förbigående några ord, påtagligen stälda till mig, men hvilkas mening jag ej kunde: fatta. Kunde han vara min man? Jag stälde så till, att jag gick helt nära förbi honom när jag nästa gång vändesom; han tilltalade mig ånyo. Denna gång förlorade jag icke ett ord af hvad han sade: Några messor,signor, mycket billiga. Jag begrep honom icke; och han, som utan tvifvel märkte det på min tvekande uppsyn, vände sig om och gick bort. Först en stund derefter fick jag, genom förfrågningar och personligt aktgifvande, veta meningen med prestens ord och skälet, som för så många af hans medbröder till detta ställe... Medan Lazzarino låter oss vänta, vill jag meddela läsaren de underrättelser jag erhöll i detta hänseende. : Det finnes knappt någon man så fattig, att han dör utan att efterlemna någonting att dermed betala för ett visst antal messor för sin själs frälsning, eller knappt någon torftig qvinna, som icke, tid efter annan, låter läsa några messor för en afliden anhörigs själ, för botandet af någon sjuk medlem af familjen, eller dylikt. Försäljningen af messor är derföre ganska betydlig i Italien. Jag säger med flit försäljning, ty det betalas för messan, och den utgör en vigtig del af en prests inkomst. Priset omvexlar allt efter mer eller mindre ifrig efterfrågan, alldeles som fonderna, och lika dem stiga eller falla messorna efter större eller mindre tillgång på marknaden.