Aftonbladet – 14 juli 1858, sida 2

AEBetrasanslag för sjöförsvaret; att utgå under ren 1858—1859—1860 med Y; årligen. Till fullföljandet, iståndsättandet och vidnakthålländet af flottans krigsfartygs materiel: a) Till nybygnad och fullständig Kompletering af en ångfregatt af bästa modellen, med n maskin om 300 å 350 hästars kraft, 1,263,739 iksdalers 5) Till hybygnad och fullständig kompletering. af 6 st. ångkanonslupar 750;000 rdr. c) Till linieskeppet Skandinaviens kompletering till segelskepp 109,958 rår. Äfvensom för anskaffning af en eller flera oddkanonbåtar af ändamålsenlig modell 42,000 iksdaler. För åtskilliga byfjnadsatbeten och anskafingar. vid flöttans stationer 200,000 rår. Till uppförande af en jernbro mellan Skeppsch Kyrkholmarne i Stockholm :350;000 rdr. Uppgående de extra anslagen för flottan, ördelade på tre år, till. 2,229,697 rår. (Forts. följer.) De stora förhoppningar; som hos åtskiliga väcktes af general Espinasses entledis sande och en aktad: civilpersons utnämnande ill Frankrikes inrikesminister, ha föranledt n polemik emellan de. tvenne halfofficiella idningarne Patrie och Pays.. Under det nemigen den förra hoppas allt möjligt godt i rihetens intresse af förändringen, anser dermot den senare dylika förväntningar endast ör en farlig illusion; Denna tvist har gifvit n tredje tidning, Presse, af liberal färg, anedning att yttra sig i frågan, och detta nar skett på ett sätt, hvarvid man på seare tider icke varit van i Frankrike; och Independance Belge anmärker ock, att någoning dylikt icke skulle ha vågats för tvenne nånader sedan, samt att blötta offentliggöranlet af en sådan artikel visar det förtroende man hyser för den nye inrikesministern. :Arikeln är af följande lydelse: Då hr Delangle kallad-s att träda i spetsen för inrikesministeren; fann man den franska och utländska pressen, såväl den guvernementala som den oberoende, ense derom, att let icke blott vore en utmärkt embetsman; atan ock, och isynnerhet en ny politik, söt kommit till väldet. Det af Patrie härvid fördå språk var isynnerhet anmärkningsvärdt. Tidningen erkände, att en soldats sättande i spetsen för den civila förvaltbingen varit emanomali, som kunde stöta och oroa de civila i Fränkrike, och äfven under medgifvande ätt bär mindre något egentligt ondt än färhågor varit å färde, gladde den sig döck i den hofsamma politikens, den lagliga myndighetens, den ordnade frihetens namn, att se generale-. epåletterna efterträdas af embetsmannatogan. Vi vilja ej här till Patrie ställa den frågar, hvarföre den väntat på general Espinasses afgång för att-beteckna yådorna; af hans tillsättande. Det svar, som häruppå skulle gifvas, är oss på förhand bekant; det var detsamma som vi sjelfva, som hela franska pressen skulle afgifva. Är det väl tidningarne tillåtet att yttra tvifvelsmål öfver kejsarens val, helst när fråga är om den allsmäktige minister, som håller i sin hand tidningarnes bräckliga tillvaro, och som kan efter godtycke varna, suspendera, undertrycka dem? Personligen ha vi ingenting att säga emot generalEspinasse: om hand ej förbättrat Vår ställning så har han ej helter förvärrät densamma; men om man i likhet med Patrie tror; att en militärs dtpämnande till inrikesminister oroat och sårat opinionen, är det icke olyckligt, att i ett Jand såsom Frankrike, der tanketr är så fri och 8å klätseende, det ej varit möjligt eMer tillåtet för någon att säga till regeringen: Tag er till. varal; Ni öfverskrider den behöriga gränsen; då ni vill skydda er emöt inbillade fat ror, utsätter ni er för verkliga; för ett af främlingar begånget brott ger: ni er. min. af. att hålla hela Frankrike misstänkt. Ingen bestrider er rättigheten: att skydda er sjelf; men hvarföre proklaimerä en allmän fara, som tilläfventyts icke finnes till? Tidningarnes allmänna tystnad: under -dylika förhållanden säger mer i afseende på deras lagliga ställning än alla kommentarier. Att denna ställning kan vara plågsam för tidningarne sjelfva, derom är nu icke fråga. Man har bevisat dem den äran att betrakta dem såsom en våda för samhället; Må vara; det är icke deras sak vi här förfäkta — den rör ingen annan än dem sjelfva — detär det allmännas sak. Är det godt, att der tanken är friare än i något annat land på jorden, pressen skall hållas i ett sådant tvång, att den ickö kan på något sätt återgifva allmänna opinionens verkliga ställning? Man har sagt, att pressen agiterar opinionen. Detta är understundom sant; men den agiterar icke blott öpinionen, den uttrycker! densamma, och bör väl farhågan för agitation få undertrycka äfven det lugnaste och höfsammaste tillkännagifvande af den verkliga sinnesstämningen. Är väl detta godt, vi säga ej för landet, men ens för styrelsen sjelft?-Bildar ej publiciteten, den offentliga diskussionen en verklig polis, vida mera verksam och vaksam än den som stäter förmår: besolda? Kan ej en stark och upplyst regering hemta vigtiga lärdomar till och med af den opposition man mot henne uppställer? Behöfver man på förhand tro, att allt motstånd är egennyttigt eller upproriskt? Och om man aldrig vill lyssna på-annat än:cekot af sin egen tanke, löper man då ej fara. att gå längre än hvad rättvisan och försigtigheten bjuda? Sedan några dagat har Patrie på nytt talat om tegeringens sannolika benägenhet att lossa på banden: och lemna friheten något mera rum; under det att Pays å sin sida ej uti Pamoco frrkinvinningar ser ANNat sn am ITINStON.