Aftonbladet – 14 juli 1858, sida 2

MMMM MMM Antagom att vi skulle storma fängelset och taga ut Fantasio! Hundra eller hundra femtio unga män utgöra hela vår styrka, äfven om hela antalet infinner sig. . Hvarest finna vapen? Tornet är Väl bevakadt, och vid hertigliga palatsets port, hundra steg derifrån,. är altid en stark högvakt. Innan vi kunna hugga ned yttersta fängelseporten skola vi ha stadens hela: garnison öfver oss. Och tvifvelsutan måste flera dörrar uppbrytas, innan vi komma till. det rum, der Fantasio är innesluten. Vi måste Veta precist hvarest hans cell är;. vi böra ha en noggrann plan öfver fängelset. Ack, så många svårigheter! Det är förvånande huru ett företag, efter utseendet högst enkelt, förändrar sin natur och blir inveckladt, så snart man kommer till detaljerna af utförandet. Genom att studera denna labyrint fann jag likväl, eller åtminstone tyckte mig ha funnit ett hjelpmedel. Jag resonnerade så här: Carbonari a adepter öfverallt, och säkert måste de ha några bland de vid fängelset anstälda personer. Jag antager att der finnes blott en; denne är bunden af sin ed att gynna en förbundsbroders flykt. Om det är nödigt, må han bli uppmuntrad medelst mutor. Problemet, som skall lösas, är huru man skall få rätt på denne fångvaktare, som är en Carbonaro. Dertill finnes blott ett medel: att följa kedjan länk vid länk, från den ene individen till den andre, från den ena graden till den andra, tilldess vi träfta på någon af ordens höga funktionärer — någon af dessa, hvilka känna allting och hvar och en derstädes, Äro vi en gång der, äro vi ock vissa på att få reda å rätta mannen. I alla händelser är der Lillas bror, min hemlighetsfulle intagare, hvilken torde vara i stånd att ge nyttiga anvisningar. Kanhända besitter Cesar mer af den nödiga kunskapen än Jag. En ringa anledning till framgång i en sådan eftersökning, men dock den enda öfriga. Ju mer jag tänkte derpå, ju mer tillfredsställande föreföll mig denna ide. Ja, vi måste i morgon, utan vidare uppskof, sätta oss i rörelse åt det hållet.