Aftonbladet – 14 juli 1858, sida 2

åt hvilken det skulle vara farligt atthängifva sig. Vi äro icke i tillfälle att, uttala oss öfver dessa mot hvarandra stridande uppgifter hos de båda tidningarne, hvilka äro bättre i tillfälle än vi att känna regeringens verkliga afsigter. Men om vi äro okunniga om hvad man vill göra, veta vi åtminstone hvad som vore önskvärdt att man gjorde. De-olika partier, hvaruti allmänna: opinioaen är delad, utgöra ingalunda, såsom några halfofficiela tidningar låtsa tro, godtyckliga fördelningar. som det står i någon menniskas makt att undertrycka ellertillintetgöra. Dessa partier ha; sin grund uti menniskoandens eviga former: Det kommer alltid att i verlden finnas menniskor, som nitälska för framåtskrilandet; andra åter, som älska bibehållandet safis det gamla: Uppgiften för hvarje regering, som vill ega ett varaktigt bestånd, år att. låta såväl ordningens som frihetens vänner :se, att .den förmår, tillfredsställa: dem båda. : Den styrelse, som icke ville tillfredsställa mer än den ena sidan, skulle: icke vara en stådgad styrelse. Om den icke motsvarade annat än ordningens behof, skulle frihetens vänner oafl tligen drömma om en annan regering. Förgäfves skulle: man söka rå dem att tiga; sådant gjorde dem icke nöjare, och den inslagna hudsjukdomen blefve lesto farligare. Om Vi nu ifrån dessa allmänna satser öfvergå till den närvarande tiden och den styrelsej under hvilken vi lefva, synes det oss itt den största våda, för hvilken den kan utsättas, är att vara för mycket stark, att öfverIrifva bruket af sin styrka, att låta landet alltför mycket förlora intresset för sina egna anselägenheter; att vara i saknad af den kontroll; som en allvarlig motsägelse innebär, eller att cke låta denna motsägelse: visa sig i annat in sekundära frågor. Man undertrycker såt!unda motståndet — det är sannt — men man undertrycker på samma gång all aktiv samvörkan och allt fritt understöd; ty det är en Vig sanning, att man ej finner stöd i-annat än i det som icke ger vika. Om regeringen verkligen, såsom Patrie förnodär, kommit till den insigt; att ögonblicket ir inne att ge oppositionen, diskussionen mera strymme, så: borde den :till en början : erinra sig, att pressen har mindre behof af frihet änaf säkerhet. Pressen är ännu efter sex års för-1 lopp underkastad .de inskränkningar, som stadsades: gehom -dekretet: af den 17:--Februari 18352, hvilket medgifver vatningar, suspension, indragning på administfativ väg, allt utan lagens eller domaremaktens mellankomst. I Detenda tecken, som i våra ögon skulle kunna I visa, attregeringen verkligen, som Pairie tror, I beslutat mildra det nuvarande tillståndet och återge tidningarne ordet, vore att undandraga I dem administrationen och återställa dem unI der lagen. Tills detta skett skulle vi tro, ätt Patrwe har orätt och Pays rätt. Nedanstående: artikel. ur engelska tidningen Economist framställer några betraktelser öfver ställningen för ögonblicket inom Frankrike samt förh landet emellan regering och folk, jemte.en -karakteristik öfver kejsaren, hvarienom författaren, ehuru hans artikel är uppstäld i hofsamma ordalag, söker ådagalägga att den så mycket. omordade klokheten icke visat sig hålla stånd vid de tillfällen, då den varit mest af nöden, och då ett riktigt uppfattande af franska nationens sinnesstämning skulle ha kunnat förebygga mycken oro och TT obelåtenhet. Det är ett fullkomligt misstag att fro en despotisk styrelse icke möjligen Salma vara i stånd att hastigt och bestämdt återspegla folkets. önskningar. Det är en stor svaghet host den. nuvarande :styrelsen i Frankrike; att. den icke: visar någon skicklighet att begagna det rätta tillfället för vinnande af den allmänna sinnesstämningen på sin sida; men detta är icke egentligen derförej att denna styrelse är en despotism, utan emedan detär en alltför inbunden och varsam. despotism för att vilja öppet. draga fördel af den vexlanderebb och flod som utmärker allmänna sinhesstämningen hos, franska folket. Häruti: har Louis Napoleon alltid. visat sig ganska underlägsen sin farbror, som tydligen visade sig vara ett Jbarn af revolutionen och fullkomligt uppfattade det folk han styrde. . Den närvarande kejsaren har vunnit sin insigt uteslutande genom erfarenheten. Hans rörelser verkställas med. det varsamma statsmannaskapets tvekande och osäkra hand. Han är icke afnaTturen begåfvad med förmåga att snabbt uppfatta nationalkänslan. Han går miste om -Å rätta ögonblicket för en ändring i sin politik, Joch derigenom äfven om rätta tillfället. I Isjelfva verket har han att utföra en roll, som han endast genom en fast tro på sin egen popularitet, och en uppriktig önskan att återI gälda den med att söka rättfärdiga folkets I förtroende, skulle vara i stånd att väl utföra; och det är derföre intet under att han ej, I med all sin. urskilning; icke kan uppfatta rätta l ögonblicket att räsdgifva folket rättigheter, Teller rätta ögonblicket att inkräkta på dessa I med fintlighetet hos en engelsk Tudor — eller .enötillfresställa -dennationella ärelystnaden; med det sjelfförtroende, som tillkommer en herrskare, hvilken vet sig vara sina undersåters afgud, såsom en enväldig tsar Ilikt Nikolaus, eller en lysande fältherre som Iden förste Napoleon. Ingenting kunde tydligare visa denna brist Ipå fntlighet hos kejsaren än hans senaste förhållande till-armen och de-civile, Af öfverdrifven farhåga att ej förlora den ena partens förtroende, kommer han att-gå miste om bådas.Han sårade: England och sina egna sm —— — — ——— —