Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

förbannadt hett väder, hon i en lätt neglige, nästan genomskinlig... Huru afskyvärdt! Beltoni fortsatte sin beskrifning med den smak och noggrannhet i uttryck, hvarmed en slagtare plägar berömma offret, som han ämnar döda. En kallsvett bröt ut på min panna. ; Men, i korthet sagdt, på hvad fot är du med henne? frågade den andre. Ja så, du är frågvis,, svarade Beltoni och skrattade. Jag ser huru det står till: du låtsar vara tystlåten för det du har ingenting att berätta. Må vara, må vard. Allt hvad jag kan säga är det, att om jag icke inom en vecka får bud om ett rendezvous med den lilla trollska ungen, heter jag icke Beltoni. Fantasios ankomst gjorde slut på samtalet. Han kom fram att öppna förhängena framför balkongen och blef dervid varse mig; men jag hann att genom en uttrycksfull vink hindra honom ifrån att förråda min närvaro. Snart derefter gingo Beltoni och hans vän bort, och jag kom fram ifrån mitt gömställe. Hvad fattas dig? frågade Fantasio, då han såg mig askgrå i ansigtet. 4 Fråga icke nu! Du skall sedermera få veta — kanske i morgon. Gif mig ett glas vatten! Farväll Jag gick stapplande bort. ; Hvarje bokstaf af Beltonis tal hade fallit likt en droppe smält bly på mitt hjerta. Hvarje ord var i elddrag ingräft i min hjerna. Ö verallt såg jag dem, öfverallt hörde jag dem, de förföljde mig bestämdt som spöken. Skam, raseri, svartsjuka af värsta slag gnagde på mitt hjerta. O, att jag hade dött innan jag någonsin såg henne! Men jag vill få hämd — ja, jag vill betala henne med ränta allt det hon låter mig lida! Men huru kan jag bli hämnad, om hon icke älskar mig — om hon älskar den der Beltoni? Jag blef utom mig vid denna föreställning. Att ge mig Beltoni