Aftonbladet – 13 juli 1858, sida 3

minstone hvad f. d. Pnstgränd beträffar. Alltså, och under förhoppning att inga oöfvervinnerliga hinder skola möta, anhålles härmed vördsammast, att komiterade täcktes inhemta kännedom om befogenheten af denna framställning, samt derå fästa det afseende, att äfven det nu innevarande året icke måtte skrida till sitt slut utan att den här anmärkta olägenheten blifvit nöjaktigt afhjelpt. Rätteogångsoch Polissaker. Vi meddela bhärnedan efter Giteborgs Handelstid.ing det utslag, hvarigenom Göta hofrätt dömt handlanden i Göteborg C. AVWaenerlund att mista lifvet genom halshuggning för det han oqvädat och med slag öfverfallit löjtnanten vid Elfsborgs regemente C. Betzholz, då denne var stadd i tjensteutöfni Kongl. Maj:ts och rikets Göta hofrätts utslag, angående handlanden C. A. Weenerlund i Göteborg, hvilken blifvit af polisfiskalen A. Lang vid rådhusrätten i nämde stad tilltalad för det Wenerlund den 12 Aug. 1857, då löjtnanten vid Elfsborgs regemente OC. Betzholz, hvilken tillhörde den kommendering af samma regemeate, som bestridde bevakningen öfver de å skansen Kronan vid Göteborg förvarade lifstidsfångar, infunnit sig hos Wzenerlund i dennes bostad för att enligt order och skriftlig reqvisition uttaga ärter och annan proviant, som Wenerlund i egenskap af leverantör åt kommenderingen varit pligtig aflemna, skall med kännedom derom, att Betzholz varit officer, honom oqvädat och våldfört. Efter ransakning, hvarom rådhusrätten genom utslag den 10 påföljande Oktober sig utlåtit och funnit det emot Wienerlunds enträgna förnekande icke vara tillförlitligen utredt, avt han vid omförmälta tillfälle igenkänt Betzholz såsom samme person, med hvilken Wenerlund vid föregåenne provianteringstillfällen stått i beröring, samt derföre ansett Wanerlund icke hafva gjort sig förfallen till vidare ansvar i målet, än att, enär det vore fullt styrkt att W., efter uppkommen ordvexling med Betzholz, i W:s magasin och en derutanföre befintlig förstuga, våldfört sig å Betzholz och oqvälat hocom, som varit i tjensteärender stadd, Weenerlund, jemlikt 18 kap. 9 missg.balk., såsom detta lagrun lyder i Kongl. förordningen d. 20 Jan. 1779, skulle böta för våldet 66 rdr 32 sk. bko och för oqvädinsord 3 rdr16 sk. bko, till treskiftes mellan kronan, Göteborgs stad och polisfiskalen Lang, varande dock utslaget, deröfver ej mindre Wanerlund, än Lang och Betzholz anfört besvär, likmätigt 25 kap. 5 rättegångsbalken K. hofrättens pröfning understäldt, gifvet i Jönköping den 30 April 1858. Hofrätten har af ransakningshandlingarne inbemtet, hurusom målsegaren löjtnanten Betzholz berättat att, sedan han, efter order af befälhafvaren för ifrågavarande kommendering, löjtnanten P. G. Sveåenborg, och åtföljd af furiren E. G. Lenberg och vice korpralen A. Fred, den 12 Aug. 1857 infunnit sig hos Wznerlund med skriftlig reqvisition, för uttagande af ärter jemte annan proviant, samt af W., som anträffats i sin salubod och emottagit reqvisitionerna, blifvit hänvisad till ett spanmålsmagasin der ärterna förvarades, hade, med anledning deraf att desamme befunnits med korn och andra frön uppblandade, Betzholz ansett sig icke kunna emottaga ärterne förr än de blifvit renade, hvarföre han, i ändamål att derpå göra Wenerlund uppmärksany begifvit sig åter till saluboden, hvarifrån W. då, underrättad om förhållandet, åtföljt B. till magasinet; att dit anlände, W. uti en skofvel upptagit en del ärter samt, under det han med handen rört i desamme, yttrat att de voro goda nog till sådana fähundars, och att målsegaren och hans folk icke hade annat att göra, än att sjelfva rensa dem; att då B. härvid uppmanat W. att betänka sina yttranden, denne med armarne i kors öfver bröstet stält sig midt emot B. och utfarit i oqvädinsord samt slutligen, då B. i lika ställning gått emot W., först med ena armbågen och omede barligen derpå med ena armen utsträckt knuffat B. för bröstet och derpå utgått i den magasinet angränsande förstuga, dit B., som med undantag af epåletter varit klädd i uniform, efter att hafva utur gehänget upptagit sin värja med slidan, hållande värjan sålunda betäckt framför sig, skyndat efter under y trande: Vänta herre, nu är det min tur att tala med er,; att W. härvid i förstugan vändt sig om och med handen tilldelat B. ett slag å venstra kinden samt genast derpå aflägsnat sig i ett angränsande rum, dertill han igenslagit dörren efter sig, att B. vid de flesta provianteringstillfällen, hvilka efter kommenderingens ankomst till skansen Kronan i medlet af Juli 1857 föregått nu omförmälda, och dervid B. likaledes enligt order sig infunnit, varit fullt iklädd uniform och således äfven försedd med epåletter, samt att W. genast efter kom menderingens ankomst till Kronan blifvit bekant med B., som W. också alltsedan benämt löjtnant. Handlanden;Wzenerlund, som, på sätt företedt prestbetyg innehåller, är född den 10 Jan. 1822 och :f god frejd samt enligt kontrakt med K. M:t och kronan den 23 Mars 1857 förbundit sig att från och med den 1 påföljande April under ett halft års tid emot bestämda portionspriser, efter reqvisition kostnadsfritt på inqvärteringsstället tillhandahålla erforderlig proviant åt den vid skansen Kronan förlagda. fångbevakningsoch fångbetäckningsstyrka å tider och till belopp, som vederbörande reqvirent egde bestämma, och dervid det ålåge W.nerlund att anskaffa erforderliga målkärl och vigter, har andragit, att sedan B. ifrågavarande dag besökt W. i hans salubod och till W. aflemnat vederbörande befälhafvares reqvisition å proviant-persedlar, samt derpå sflägsnat sig, utan att W. lemnat honom anvisning att besöka W:s magasin eller annat ställe, hade B. efter någon stunds förlopp åter infunnit sig i saluboden och tillkännagifvit att han icke kunde emottaga de honom anvisade ärter; att, enär den lermnade reqvisitionen icke innehållli några order för B. att emottaga provianten, W. då först erfarit att ändamålet med B:s besök varit att proviantera, hvarföre W., som väl några gånger förut märkt B. vara närvarande vid provianteringstillfällen och således ansett honom tillhöra den kommendering som var vid Kronan förlagd, ehuru B. icke annorledes varit för W. bekant hvarken till namn eller värdighet, erbjudit sig följa B.. till magasinet för att närmare skärskåda provianten; att då de kommit dit, samt W., som icke funnit ärterna af föregifven dålig beskaffenhet, förmenat det ärserna väl kunde tagas för, goda, men att han i annat fall ärnade begära besigtning å desamma på sätt kontraktet jemväl föreskrefve, under antydan tillika att han ej hade med B. att sköta, B., häröfver förargad, gått inpå W. och knuffat till SS med magen, hvarvid inträffat, att vid återtagande af jemvigten efter knuffningen, som haft till följd att W. ryggat något tillbaka, W. äfven kommit att med sin mage stöta emot B:z, hvilken deraf än vidare uppretad dragit sin värja; att W. då skyndat ut i förstugan, der B., som följde efter, fattat W. i kragen; att vid den vändning, W. då gjorde för att bli lös, möjligen inträffat, att W. kommit att knuffa till B. ehuru W. icke kunde bestämdt erinra sig detsamma; att W. icke kunde påminna sig huruvida B. förut n gon gång aflemnat reqvisition å proviant