Aftonbladet – 12 juli 1858, sida 2

besök vid festligheterna i Cherbourg liksom satt inseglet: på de fredsförsäkringar, som öfriga här antyddå omständigheter ansetts innebära. ; Kortligen, Louis Napoleon finner nu icke längre sin räkning vid att hålla Europa i orolig spänning, och han har derföre dragit försorg att det blifvit lugnadt. Europa torde också kunna vara lugnt, England kan vara lugnt: Louis Napoleon har bestämdt icke för afsigt att slå till — denna gång. Äfven de hotande moln, som börjat uppstiga i vårt närmaste grannskap, synas nu på väg att skingra sig. Efter en långvarig skriftvexling med Danmark om det intrång, som förmenades hafva genom helstatsförfattningen skett uti de till tyska förbundet hörande hertigdömena Holsteins och Lauenburgs rättigheter, hade de tyska makterna ändtligen beslutat öfvergå från ord till handling och hotat att sända exekutionstrupper till Holstein och Lauenburg, såframt Danmark icke inom en viss bestämd tid gåfve efter för förbundsdagens fordringar. : Med anledning häraf har nu danska regeringen, enligt hvad en i lördagsbladet införd telegrafunderrättelse gaf vid handen, upphäft helstatsförfattningen för Holstein och derigenom betagit de tyska nakterna all förevändning till den beslutade nvasionen i Holstein, hvars urartande till ett krig mellan Danmark och tyska förbundet let måhända blifvit svårt, om icke omöjligt, att förebygga. Då för öfrigt helstatsförfattaingen alltid i sjelfva Danmark varit betraksad såsom ett oting, såsom ett påfund, hvilket landet fått sig påtrugadt utifrån, lärer man ler icke fästa synnerlig vigt vid den lilla örödmjukelsen att ha nödgats i denna del sifva vika för de tyska fordringarne, synnerigast som genom den form, hvari eftergifsen blifvit gjord, man kan anses ha afvisat warje anspråk från tysk sida att inblanda sig i det egentliga Danmarks angelägenheter, warjemte man förebygt ett återupprifzande af den gamla tvisten om Slesvig, wilket antagligen varit det egentliga, men af fruktan för de öfriga europeiska makternas oblandning dolda hufvudsyftet med de tyska bearbetningarne. Att det nu genom denna eftergift skulle n gång för alla vara slut äfven med pennkriget mellan förbundsdagen och danska rezseringen, våga vi likväl ingalunda påstå. Ivärtom äro vi öfvertygade att det nya skede, hvari frågan inträdt, skall gifva anledning ll en ny oändlighet af protokoller, betänkanden, noter och memoranda; men man kan dock antaga, att en rundlig tid skall gå om innan sakerna kunna drifvas till den ytterlighet dit de nu hade kommit.