Aftonbladet – 12 juli 1858, sida 2

lös, som när han gjorde motion om afskaffande af alla titlar, och lika ifrig anhängare af frihet och hatare af tyranni, som när han dömde till ostracism hälften af andra afdelningen. Sedan han lemnat skolan, hade han tillbringat hela sin tid i Neapel, der, att nyttja hans. eget uttryck, xallt stod fördömdt illa till, och soldater, prester och spioner huserade såsom de behagade,. Han var nu så godt som bosatt i Genua, dit han hade blifvit skickad af sin familj för att bevaka en rättegång, hvilken redan hade räckt i tjugo år och lofvade att fortfara i ännu ett halft sekel. : Jag presenterade honom för. Fantasio och Cesar (Alfredo och Sforza hade han känt sedan förra tider), med hvilkas samtycke han snart blef en verksam deltagare i värt hemliga arbete, jag menar den federativa planen; fy, rörande det andra, nemligen vår anhängighet till Carbonariförbundet, lemnades han i fullkomlig okunnighet. Vi hyste det mest oinskränkta förtroende för prinsen, men förbundets hemlighet var icke vår, och vi gjorde oss det till en regel att noga bevara den. Den enda afvikelsen från denna regel hade blifvit gjord till förmån för Alfredo.och Sforza, för hvilka vi berättat nog för att låta dem gissa det öfriga; men Alfredo vär min kandidat, hvilken jag skulle föreslå,. så snart jag finge anmälningsrätt; Sforza var Fantasios, såsom jag har nämt, och dettäå gjorde en åtskilnad. Men kärlek och politik hade allvarsamt hindrat mina studier. Under nästan hela det sista halfåret hade jag icke öppnat en juridisk bok, och min närvaro Må föreläsninarne hade under de senaste två månaderna blifvit så sällsynt, att jag högligen misströstade om möjligheten att få de oufdgängliga underskrifterna af åtminstone två af mina prcfessorer. Tack vare likväl en metod af min egen uppfinning, hvilken jag skall omtala till läsarens förnöjelse, lyckades det mig att öf