Aftonbladet – 10 juli 1858, sida 2

Fantasio kom till mig tidigt en morgon med glad uppsyn och mycket upprymd. Sade jag dig icke det, du otrogna menniska? Jag har en befallning till dig. Vid ordet befallning spetsade jag öronen, likasom en stridshäst, hvilken länge hvilat, vid trumpetens ljud. Ändtligen! utbrast jag och drog ett långt andetag af förnöjelse. Och hvilka nyheter? Nyheterna äro, att du måste ha den godheten att bege dig klockan tolf i natt till ornunobrons Vi äro alla sammankallade der. Gud signe dig! Äro vi verkligen? Och för hvad ändamål ? Det kan jag icke säga. Allt hvad jag vet är att vi skola komma beväpnade, så I1yder ordern! Beväpnade! Detta var mer än tillräckligt att uppelda min inbillningskraft. Beväpnade, sade du? Detta ser ut som en uppresning, Fantasio, gör det icke det? Om detta icke gör det, vet jag icke hvad som gör det. I alla fall få vi väl se. Kommen, du och Ceesar, hem till mig omkring klockan half elfva! Farväll . Utan tvifvel stundar ändtligen det afgörande ögonblicket. Om det icke vore för handling, hvartill skulle vapen behöfvas? Hela min entusiasm återlifvas. Hvad jag förebrår mig sjelf mitt oförnuftiga misstroende! Huru orimlig jag tycker mig vara! Jag vill utgjuta min sista blodsdroppe, om det behöfves, för att upprätta mitt fel. Icke ett enda ögonblick att förlora! Fort! Cesar och jag söka öfverallt i huset. Alla gamla förgätna vapen, vi kunna finna, undergå en noggrann besigtning; vi göra ett val och gå ut för att köpa ammunition. Dagen föreföll mig förfärligt lång. Ändtligen slog klockan tio. I ett ögonblick voro vi beväpnade likt två stråtröfvare, hvar. dera med ett gammalt svärd, två puffertar och två kavalleripistoler. Sålunda utrustade och insvepta i våra kappor ända upp till hakan,