Aftonbladet – 8 juli 1858, sida 2

far sjunde distriktet framträdde missnöjet med naringslagen i det klaraste ljus, då det emot kammarherre Feddersen, som förut varit guvernör i Westindien och som uttalade sig mycket förnuftigt och frisinnadt, genomdref valet af en skomakare Lier, oaktadt denne hvarken visade sig i besittning af insigt eller duglighet, utan blott, såsom en tidning anmärkte, först och sist hänvisade på, att han var skomakare. I åttonde kretsen, sjömansqvarteret, hade en kandidat af liknande egenskaper, en slagtare Meger, uppträdt emot den förre representanten, den vältalige men såsom politiker något oförsigtige Rimestad. Den senare fick emellertid en betydlig majoritet, hvilket hade särskilt intresse derigenom, att han med energi har verkat för näringsfrihetens införande. I nionde distriktet slutligen hade den förre liberale riksdagsmannen Kayser ingen motkandidat. Utgången af valen i Köpenhamn förorsakade naturligtvis reaktionen ett glädjerus, och Flyveposten berättade hofverande, att det liberala partiet vid de nya valen förlorat icke mindre än 20 röster; denna beräkning berodde emellertid på det falsariet, att man räknade hvar och en at de förra riksdagsmännen af detta parti, som icke var återvald, för en förlust utan något afseende på om vederbörande hade ånyo uppträdt såsom kandidat, eller hvem som kommit i stället. Denna beräkning var således mycket oefterrättlig, men blef det oaktadt upptagen af bondevännernas organ Morgenposten. Medan Flyveposten nemligen ville skryta med beräkningen, ville Morgenposten skrämma de medlemmar af dess parti, som icke visat tillräcklig ifver, genom att förespegla dem de förskräckliga följderna af deras försumlighet. En jemförelse mellan tbingets förra och nuvarande sammansättning synes i verkligheten utvisa ett lika stort antal medlemmar af det liberala partiet nu som sist, emedan de, -som blifvit besegrade eller icke uppträdt såsom kandidater, blifvit ersatta utaf andra. Indelar man thingets ledamöter efter deras ställning i lifvet, så få vi följande resultater: 40 hafva studerat vid universitetet, 2 vid den militära högskolan, 1 är sjöofficer, 36 äro bönder, 4 egare af större gods och 10 possessionater — ett mellanstånd mellan godsegare och bönder — således 50 jordbrukare. Det finnes i thinget 39 embetsmän, embetsaspiranter och pensionärer, 2 köpmän och 3 handtverkare. Såsom man finner, består således hälften af landtbrukare, hvaraf åter den långt öfvervägande delen tillhör det egentliga bondeståndet. Om detta från en ideel ståndpunkt är just den lyckligaste sammansättning, kan väl bestridas, men det emotsvarar onefligen väl våra förhållanden i verkligheten, då den långt öfvervägande delen af landets befolkning idkar jordbruk. AR NISSAN AE a Ks FR RN GNT RTR RTR UN Ett blad, hvars redaktör har någon personlig kännedom om många bland de valda, men deremot af olika skäl icke kan göra anspråk på stort förtroende, hänför de valda till 2 hufvudgrupper, utom 6 sväfvande, nemligen bondevänner 45 och icke-bondevänner 48. De första indelas i tscherningianer 19, hanse. nianer 8 och obestämda 8 (182), de senare i ministeriella 35 och höger 13. Dessa tal äro svårligen fullt tillförlitliga, synnerligen fråga om tscherningianer och hasenianer, men kunna likväl till en viss grad begagnas såsom underlag. De begagnade benämningarne torde emellertid erfordra någon förklaring. För icke länge sedan indelade man helt enkelt riksdagen i centern, eller det nationeltliberala partiet, och bondevännerna, som gjorde anspråk på att utgöra en venster, men i verkligheten blott i egentliga landtbofrågor uppträdde såsom de mera radikala i motsats till centerns moderation, medan centern i alla andra afseenden representerade det sanna framåtskridandet, och bondevännerna utanför landtbofrågorna blott utmärkte sig genom den karghet de visade i alla lönefrågor och ut-l gifter till vetenskapliga föremål. En höger! såsom parti existerade icke i folkethinget, om än der kunde finnas någon enskilt ledamot, som vid något visst tillfälle kunde hafva slutit sig till en sådan. Sålunda var det; tills Örsteds minister kom till-rodret och försökte genom list och våld att skrufva -oss tillbaka till ställningen före: 1848. En tid bortåt ununderstödde hela bondevännernas parti denna minister, men då hertrarne af vensterm icke vunno de väntade fördelarne af denna onaturliga allians; och Örsted framlade. sitt utkast till grundlagens inskränkning, hvari han alltför oförsigtigt lät sina verkliga planer framlysa, så delade bondevännerna: sig. Största delen slöt sig under; de gamla ledarne J. A. Hansen och: Balthasar Christensen till. oppositionen och var med om satt dekretera riksrättsåtalet mot ministeren. Partiets tredje chef, Tscherning, kom att stå så godt som ensam qvar i en obehaglig oklar ställning, då han, väl förnämligast på grund af sitt begär efter parådoxjagt, hade stor lust att äfven fortfarande understödja; ministeren, men dennas okloka och utmanande sätt att framträda gjorde till och med hans tillmöteskommande i hög grad osäkert. Bondevännerna hafva emellertid städse varit förföljda af ett sorgligt öde. Flera gånger hafva de börjat en riksdagssession med Jen mycket betydlig minoritet eller. till och I med majoritet, men ju längre sessionen framTskridit, desto mindrehar partiet blifvit. På detta: sätt hafva småningom så godt som alla d partiets. intelligenta beståndsdelar aflägsnat sig från de egentliga ledarne, men hittills JT hade likväl, med få undantag, ledamöterna af dlandtboståndet visat sig trogna; vid schismen mellan J, A. Hansen och B. Christensen å ena samt Tscherhing å den andra sidan har emellertid detta förhållande blifvit förändradt; och som det tyckes, är det synnerligen de båda förstnämde, som besitta denna frånstötande kraft, ty då skilsmessan försiggick, stod Tscherning nästan ensam med en mycket impopulär sak, offentligt understödd blott af en förolyckad litteratör. som lider af samma 9e