Aftonbladet – 8 juli 1858, sida 2

Ng rd ng RE NR EN NE — NR dref ett och annat mindre lyckligt val, hade varit den liberala sakens trognaste stöd, som alltid skickat liberala och skickliga representanter till thinget, och der motpartiet, när det kom till en verklig täflan, hade visat sig så vanmäktigt, att det icke ens när fråga var om indirekta val till landsthinget kunde genomdrifva en enda valman, detta samma Köpenhamn lät nu 4-af det liberala partiets kandidater blifva besegrade. Man har väl sökt visa, att förlusten i verkligheten icke var så stor, att de valde icke voro särdeles aflägsnade från de öfvervunna, och att de, som genomdrefvo deras val, icke skulle få något skäl att gläda sig öfver sin seger. Detta kan till en viss grad medgifvas, men kan icke bortresonnera det faktum, att det liberala partiets kandidater misslyckades i fyra distrikter och, hvad mera är, misslyckades icke oaktadt, utan derföre, att de voro rekommenderade af det liberala partiet. Detta bör emellertid icke förstås sålunda, att det reaktionära partiet plötsligen hade så ökat sin styrka i vår hufvudstad, att det närmade sig till majoritet (5 liberala val emot 4). Reaktionen har visserligen vid detta tillfälle varit utomordentligt verksam genom hvarjehanda agitationer och intriger, och har också enhälligt röstat på de 4 segrande antiliberalå kandidaterna, men detta parti är nu såsom förut allt för svagt till antalet, för att det skulle kunna genomdrifva något val; hvilket bland annat visade sig derigenom atti Köpenhamns egentliga förnäma distrikt segrade det liberala partiets kandidat; men hvad som bestämde utgången för de 4 kandidaterna var handtverkarne, hvilka i allmänhet äro mycket missnöjda med och ängsliga för den af riksdagen under senaste session antagna lag, enligt hvilken näringsfriheten skall småningom införas. Handtverkarne önskade helst denna lag upphäfd och det gamla skråväsendet upprätthållet; kunde detta icke vinnas, så ville de hafva lagens reformer så obetydliga som möjligt, och kunde det icke heller bringas så långt, så ville de i allt fall hafva nöjet att rösta emot det parti, som genomdrifvit lagen. De 4 oftabemälda valen äro derföre blott ett uttryck af handtverkarnes missnöje med utsigterna till näringsfrihet. Att deticke hos handtverksklassen finnes några egentligt reaktionära böjelser och allra minst någon önskan — hvilket ju är vår reaktions förhoppning — att begagna konflikten med Tyskland till en allmän systemförändring, det visade sig tydligt nog dels i kandidaternas förklaringar, dels i det bifall, som uttalades vid hvarje yttring om Tysklands öfvermod. Betänkligt skulle det säkert vara, om handtverksklassens missnöje för ögonblicket skulle gifva anledning till att den för framtiden kastade sig ireaktionens armar, men att frukta för något sådant finnes säkert intet skäl. Den feberaktiga farhågan för näringsfriheten skall utan tvifvel till en stor del försvinna genom praktisk bekantskap med densamma, och dessutom skola handtverkarne snart nog få ögonen öppna för att se hvar deras sanna vänner äro att finna, liksom reaktionens hela politik och synnerligen dess planer utåt äro alltför impopulära att kunna få något bistånd af folket, så snart de framträda i dagen. I första distriktet segfade det liberala partiets kandidat utan någon medtäflare. Den valde prokurator Larsen representerade distriktet äfven förra gången; han är en jemn, solid, skicklig man. I andra distriktet segrade Lange öfver det liberala partiets kandidat A. Hage. Den besegrade har förut varit ledamot af riksdagen och är det ännw af riksrådet; han har stor förmögenhet och god insigt i finansiella angelägenheter, men han är icke omtyckt af sina förra kolleger i handelsståndet, samt har ofta något väl raskt och utmanande i sitt uppträdande, hvilket verkar frånstötande. .Den segrande Lange, som för öfbss se ed AA KA RA AE AR i fl a ng fn GR AV rigt blef vald med endast en rösts öfvervigt, är en högtstående embetsman, som icke förut deltagit 1 det politiska lifvet, men anses underkastad reaktionära inflytelser; hans uppträdande på valdagen var mycket misslyckadt. I tredje kretsen segrade det liberala partiets kandidat, Miller, öfver den af reaktionen och handtvefkarne uppstälde Thiemroth. Miller, som är domare, hör till de män, som före 1848 önskade och verkade för en konstitutionel författning. Efter 1848 slöt han sig till det gammal-liberala partiets mera konservativa sida, men hans val har särskilt betydelse derigenom, att inrikesministern begagnat -honom att utarbeta förslaget till näringslagen, hvarföre hatet mot denna reform hade synnerligen kastat sig öfver honom, Hans val visar, hvad det liberala partiet förmår, när det är påpassligt och verksamt; för honom hade man nemligen arbetat i tid, något som man annorstädes försummat. Hans motkandidat Thiemroth har förut varit folkethingsman för ett annat distrikt och hade då injagat thinget fruktan, såsom dess mest tråkige och likväl mycket talande ledamot. Han har också lemnat en mängd pseudonyma artiklar i Flyvepostenn, hvilka likväl snart igenkändes genom sin konfusion och tråkighet, och som svårligen kunde berömma sig af många läsare, då de enskilta tropligtiga individer, hvilka en lockande öfverskrift eller ett ledigt ögonblick frestade att börja, icke kommit långt in i dem förrän de insågo, att deras genomläsning öfversteg menskliga krafter, I fjerde kretsen stod ett hårdt slag, som slutades med nederlag för den liberale kandidaten, prokurator Damkjer, hvilken är en mindre betydande politiker. Ilans segrande motståndare, den förre ministern Till sch, är väl bekant. Hvad som hjelpt honom är väl, utom qvarlefvorna af hans en gång stora popularitet, hvilken han vann såsom minister för Schlesvig, ett visst jemnt, rättfram uppträdande, hvilket vid sidan af hans lysande titel gör ett fördelaktigt intryck. Hans förklaringar voro i alla afseenden tillfredsställande, men man har likväl här blifvit för gammal i politiken för att bygga mycket på valkandidaternas goda löften. Äfven i te valkretsen förlorade detl.