Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 3

LITTERATUR. Phantasterne. Fortelling af E. S. Kjöbenhavn 1858. Vi ha förut yttrat oss om detta märkliga arbete och den allmänna synpunkt, ur hvilken det enligt vår tanke kan och bör uppfattas; vi lofvade då att ytterligare återkomma till detsamma, och vi ha nu dertill en speciel anledning. Vi skola emellertid fatta oss. ytterst kort. De utförliga anmälanden af arbetet, som förekommit både i danska och svenska blad, ha tillräckligt gjort dess plan och detaljinnehåll till föremål för ett estetiskt skärskådande, och den. utomordentliga spridning detsamma på så kort tid erhållit vittnar om det intresse, som denna egendomliga företeelse på det bellettristiska området framkallat hos den bildade allmänheten. Att lemna en exposå af bokens innehåll skulle upptaga alltför mycket utrymme, och den skulle bli tröttände på samma gång den ändock icke kunde ge någon verklig föreställning om berättelsens art och väsen eller författarens framställningssätt. Phantasterne är nemligen till sin hufvudsakliga del och sin grundkarakter hvad man kallar en själshistoria: Der saknas visserligen icke: framställningar af den yttre verldens skiftande gestalter och tilldragelser, och dessa: äro i. den inledande och den afslutande afdelningen af berättelsen tecknade med en pensel, som har till sin disposition så väl en saftig humor som den skäraste romantik; men det väsentliga af det hela utgör en skildring af inre lifsfenomener, af en strid: mellan själens motsatta krafter, der författaren, i stället för att upprulla för oss bilder och scenerier ur det yttre lifvet, förer oss ned i tankens, känslans och drömmarnes hemliga schakter, låter oss se inbillningskraftens fantastiska skuggspel och lyssna till själens stumma monologer. Man saknar icke inom den nordiska litteraturen äldre arbeten, som höra till detta slag. Så har man t. ex. Den Eensommep), en intressant själshistoria af norrmannen A. Munch, samt åtskilliga skrifter af danska psevdonymen Jean Pierres Men det, hvarom vi lifligast blefvo erinrade vid läsningen af Phantasternex, var Poul Möllers mästerliga, dessvärre fragmentariska och ofulländade novell En Students Ungdomseventyr, eller rättare en enstaka figur i densamma. Vi mena den med så mycken sanning och humor tecknade medicine licentiaten, som förlorade sig i metafysiska funderingar, så att slutligen hans tänkande blef dramatiskt, och i all stillhet spelade invecklade intriger med sig sjelf, och som helt och hållet tappade bort sin egen personlighet, i det att han styckade den i flera mot hvarandra kämpande personligheter. Skilnaden är den, att denne hjelte af den sorgliga skepnaden lider skeppsbrott på tankens område, de motsvarande personligheterna i Phantasterne förlora sig i inbillningens verld. Och då P. Möller i få, men genialiska drag tecknat denna typ. har Schack gjort det till sitt arbetes hufvudföremål att fullständigt teckna och utreda hela gången och förloppet af en dylik förvillelse, ett dylikt förlorande af sig sjelf. Hr Schack röjer äfven i allmänhet såsom estetisk författare en viss själbfrändskap med Poul Möller. Liksom denne, lemnar han, midt under de djupsinniga iakttagelserna från själslifvets område, aldrig den komiska sidan af företeelserna ur sigte och åstadkommer derigenom lif och omvexling uti skildringar af deniia art, som eljest lätt skulle förfalla till enformighet. Det ligger någonting specifikt danskt. uti detta författarskap. Vi svenskar sakna hela denna sida af skönlitteraturen, inom hvilken man finner den största dialektiska skärpa och djup blick för det inre lifvets företeelser förenade med en sund humor och en på märkvärdigt sätt förenad kraft och moderation i komiska skildfingar, som åt dem gifva eh utomordentlig effekt och -ett sant estetiskt värde. Om Adolf Törneros, i stället för att duka under vid laborerandet med laNEOSPSOISAREAEN VR TIER ES RINNA TS TAKES ED TYTSE EET KAPG ESSER