Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 3

nad. or ARS RAR RA a RE ME KET TN oe RTR fi SN ER RK RN Kn RT missförstånd. i Vårt totalomdöme om boken blir, såsom vi pedan förut antydt, att den på det hela taget är en af de intressantaste företeelser, som Skandinaviens skönlitteratur under de senaste åren har att uppvisa. Rättegångsoch Polissaker. I går afton fortsattes polisförhöret angående det våldsamma uppträdet sistlidne midsommarsdag på aftonen utanför Danviks tull. . Gesällen Westerberg erkände nu att han kastat den hatt, som frånryckts hr Levin, in uti en buske; men påstod att gesällen Ekman hade lemnat honom densamma. Westerberg förnekar deremot all delaktighet uti våldet, men vidhåller sitt erkännande att, strax efter det -hr Levin fått slaget i hufvudet med buteljen, hafva mot en sten sönderkrossat den qvartersbutelj han lånat hos krögaren Pettersson. Ekman bestrider Westerbergs uppgift, att Ekman skulle lemnat honom hätten, och nekar fortfarande att ha varit den, som öfverfallit fru Levin, ehuru öfriga tilltalade sammanstämmande sådant uppgifvit. Gesällen Alm blef nu utaf vittnen öfverbevisad om att, sedan hjelp tillkommit och fredat ingeniör Levin från ytterligare misshandling, hafva skyndat upp på en bergshöjd och, under utrop: Kom hit, gossar, här är godt om sten!s kastat ned åt vägen omkring femtio stenar, hvilka dock icke farligt träffat de personer, som hjelpte hr Levin att bli forslad till fältskärsstugan. Alm nödgades slutligen erkänna, att han fält nämde yttrande, men icke nedkastat flera än 4 stenar. Vidare erkände Alm, att Westerberg och Ekman jemte honom varit i handgemäng med hr Levin, då denne fick det slag, efter hvilket han störtade till marken. För vidare upplysningars vinnande äfvensom inskaffande af de tilltalades prestbetyg uppsköts målet tills om fredag afton: Målaregesällen Westerberg är gift och har, utan att uppgifva sin vistelseort, lemnat hustru och barn uti yttersta fattigdom i Wermland. — Flera dagar har polisundersökning hållits angående en beklaglig tilldragese, som den 30 sistl. Juni timat å fabrikören Akerlnds kakelfabrik å Kungsholmen. Kakelugnsmakeriarbetaren Jonas Larssoh, några och trettio år gammal och som i flera år arbetat vid fabriken, hade för otillbörligt beteende blifvit uti ett af verkstadsrummen af verkmästaren Johan Gustaf Törnqvist tillrättavisad. Någon stund derefter anträffades Larsson liggande sanslös uti trapan, som leder ned från verkstadsrummet. Sedan j han derifrån blifvit nedburen uti s. k. ugnsrummet, hade läkare tillkallats, men innan denne hann anlända, var Larsson redan död. Törnqvist berättade vid första förhöret att han tilldelat Larsson 5 å 6 örfilar, och de då inkallade vittnena Mattsson, Möller och Eklund, tillhörande arbetsperssnalen vid fabriken, och hvilka varit tillstides då Larsson blef slagen; vitsordade denna uppgift. Emellertid har vid fortsatt undersökning det blifvit upplyst, att Törnqvist tvenne dagar föråt eller på måndagen äfven slagit Larsson, hvarefter denne legat tills ondagen i en skrofkärra, hvarest han anträffades och uppkommen å verkstadsrummet åter fått stryk. Såväl de först afhörda vittnena som Törnqvist sjelf hafva erkänt, att Törnqvist äfven slagit Larsson på måndagen, äfvensom vid det senare uppträdet tilldelat Larsson flera sparkar. Genom vittnen är styrkt att Larsson, ehuru mycket begifven på starka drycker, vid ofvannämde tillfällen hvarken varit rusig eller ohöflig, äfvensom flera vittnen, som i går hördes, intygade, att strax efter uppträdet: det berättats att Larsson fått 17 åa 18 slag. Obduktionsprotokollet, utfärdadt af doktor Blachet, utvisar icke mindre än 16 större och mindre blånader å särskilta delar af kroppen, af hvilka flera förorsakat blodutgjutning i underliggande cellväf; inga blånader eller blodutådringar i hufvudet kunde påträffas; hjernhinnornas venösa kärl voro mycket starkt utspända af mörk, tjock, flytande blod. Den sannolikaste dödsorsaken antages hafva varit den starka blodträngningen till hjernan. Huruvida dock de slag, hvilka i lifstiden tilldelats den aflidne, orsakat denna blodträngning åt hjernan eller möjligtvis åstadkommit en hjernskakning, har icke kunnat. genom besigtningen eller liköppningen bestämmas, då märken efter våldet saknas. Vid förhöret i går förmiddag förekommo mot Törnqvist sådana omständigheter, att han sattes under bevakning tills i går afton, då förhöret, efter inkallande af flera utaf arbetspersonalen, åter fortsatte Dervid upplystes, att Larsson på söndagen å verkstaden varit i handgemäng med en af sina kamrater, men denne förklarade att han icke tilldelat Larsson något slag. Ransakningen uppsköts tills i afton, då Törnqvist ålades att vid hemtningsäfventyr inställa sig. — På grund af en från domkapitlet i Strengnäs ankommen skrifvelse, har stadsfiskalen Kock låtit till rådhösrättens tredje afdelning instämma till baptistsekten hörande skolläraren Gustaf Palmqvist, derföre att denne uti December månad sistlidet år skall uti huset n:r 13 vid Skärgårdsgatan, hvarest baptisterna då hade sina sammanträden, hafva, i närvaro af ordföranden i baptistföreningen, skolläraren Wiberg, sammanvigt arrendatorn Hans Arnander och pigad Maria Christina Carlsson, hemma i Öflinge by uti Tumbo socken af Strengnäs stift. Upplysning om sammanvigningen hade vunnits sålunda: Kyrkoherden uti Tumbo församling, L. Lithell, hade uti skrifvelse till kronolänsmannen Wennerström anmält, att, efter försiggångna trenne lysningar uti Tumbo kyrka, hade åt Arnander blifvit den 16 November sistlidne år utfärdad lysningsattest; men han hade sedermera icke lemnat bevis om hvarest och af hvilken prestman äktenskapet genom vigsel blifvit fullbordadt. Den 19 Februari detta år erhöll kyrkoherden Lithell skrifvelse från länsman Wennerström, hvarigenom upplyses, att Arnander på tillfrågan förklarat att han och Carlsson blifvit af Palriqvist sammanvigde. Då målet i förgår förekom, instälde sig å svarahde sidan såväl Palmqvist som Arnander äfvensom skolläraren Wiberg. Palmqvist förnekade att hafva förrättat vigseln, men en söndagsafton;då han och hans vänner voro samlade till bön och gemensam andakt, hade Arnander och Maria Carlson inkommit, deltagit i andaktsöfningen samt fallit på knä och anhållit att bli sammanvigde. Palmqvist hade endäst-läst en-bön öfver: dem. ; Afnander erkände, att han och Carlsson vexlat ringär samt yttrat i vigselritualen förekommande: Jag tager dig till min äkta hustra ete. ete;; tilläggande Arnander, på framstäld fråga, att han icke ansåg nänide vigsel lagenlig, :men kunde icke förmås besvara den framstålda frågan, huruvida han öfvergått äkesnrsR ANROPAS SSYDOE VARS TROS SVR vänta på den nyfödda dagens ankomst. Långt ee : 2 ge FT RR I RR or BR Na en