Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

Min yngsta bror har nyss lemnat skolan med ett kärrlass böcker och lagerkransar. I öfrigt icke den ringaste förändring i hemmet; min far lika styf, kall och tillbakadragen; min mor lika tålig, mild och öm som förr. Sedan vi blifvit män, äro obehagliga uppträden mer sällsynta. Vibjuda möra till att undvika dem. Det bestås oss äfven litet mera frihet, och vi få gå ut att promenera efter aftonmåltiden utan att behöfva smyga oss ut. Elaka underrättelser om årsvexten ha kommit från vår farbror kaniken. Af en eller annan orsak, det må vara af köld eller hetta, är det nu andra året som oliverna ha slagit fel. Min far kommer, i anledning deraf, fram med åtskilliga jemmerliga klagovisor, på hvilka vi höra under tystnad, och familJen är satt på den hushållsaktigaste fot. Morbror Giovanni är så besynnerlig och så vänlig som någonsin. Cesar och jag spisa middag hos honom reguliert en gång i veckan, då han aldrig underlåter att upprepa att det onda ligger i trädets rot, och att ungdomen är för mycket benägen att taga sina önskningar för verkligheter. Morbror Giovanni ger tydligen akt på oss och är bekymrad för oss. Med Fantasio äro vi lika förtroliga som förr, eller mer, om det är möjligt. Han har afkastat universitetsoket och är nu L. L. D. in utroque jure. Kretsen af hans bekantskaper har småningom ökats, och hans inflytande tillvexer. Han företog sig att utgifva en litterär tidning och gjorde en resa till Toscana sistlidet år. Tidningen, likasom en ros, lefde blott en dag, det vill säga att vid tionde numret indrog censuren densamma utan krus. Hvad resan beträffar, är dess föremål en hemlighet för alla, utom några få invigda, ibland hvilka Caesar och jag äro. Fantasio hade länge hyst det uppsåt att stifta ett hemligt förbund vid sidan af Hetaireia ;samt