Aftonbladet – 7 juli 1858, sida 2

De enda utländska tidningar, hvilka voro tillåtna, voro Za Gazette de France och La Quotidienne, två ultraabsolutistiska blad. Lagen bestraffade hvar och en, som vågat införa en bok eller tidning, stridande mot monarkiska principen, med ifrån två till fem års hårdt tvångsarbete, till och med, i vissa fall, med döden, och hvar och en, som fått med posten något exemplar af sådana tidningar eller böcker, utän att ha öfverlemnat det i myndigheternas händer, med två års fängelse. En belöning af 100 scudi gafs åt angifvaren. Ett florerande yrke var spionernas och angifvarnes. De svärmade öfver samhället likasom spyflugorna på ett as. Det fanns en stor mängd af dem utaf alla stånd och vilkor. Den hemliga polisen var en säker fristad för alla veteraner i liderlighet och brott. Många af dem, föraktande all förställning, paraderade med sin nedrighet och bedrefvo sitt yrke i öppen dag. Piazza zUuova, nära hertigliga palatset i Genua, var dessa uslingars mötesplats. Der samlades de i stort antal vissa timmar på dagen, bildande små grupper och vandrande fram och tillbaka med beställsam uppsyn,ftill de hederliga stadsboernas stora förargelse. Offren voro isynnerhet de små bodkrämarne, af hvilka de uppburo ett slags skatt; under hot att angifva dem som liberala. Den erkände chefen för dessa kreatur var en man, med hvars namn )S0 Aftonbl. mris 128—131, 133, 134, 136141, 144—150, 152.