Aftonbladet – 3 juli 1858, sida 2

Non NAN a AG AR MT Sr rs ON me daktsöfningar naturligtvis inföll under året af min förvisning från föreläsningarne vid universitetet, kunde och borde jag icke bevista nyssnämda sammankomster, ej heller tänkte jag uppå att uppfylla denna extra pligt i någon af stadens kyrkor. Jag blef således icke litet förlägen, när, efter förloppet af min förvisningstid, mig affordrades, jemte andra certifikat, som jag hade företett, ett intyg att jag hade genomått Ritratta eller de andliga -öfningarna. fyckligtvis råkade sekreteraren att vara vid godt lynne den dagen och gaf mig en vink om huru jag skulle kunna förbättra min försummelse. Der var, sade han, klostret Buon Ritiro, hvarest just då en kurs af andliga öfningar genomgicks för ett visst antal noviser, hvilka beredde sig att aflägga klosterlöftet, Sekreteraren försäkrade mig, att äfven lekmän utan svårighet finge tillträde dertill och äfven erhölle boning och föda gratis (så hette det väl, men i sjelfva verket var det en plägsed att vid utgåendet ge en present, som rikligen vedergällde den åtnjutna gästfriheten), och att om jag ginge dit, och derifrån hemtade till honom ett betyg, skulle ingen svårighet för mitt återantagande möta. Jag tackade mycket sekreteraren och gick genast till klostret, som han omnämt, der min begäran bifölls utan tvekan, och dit jag flyttade för fyra dagar. En afton — det var vid slutet af andra dagen — bevistade jag Meditazione. Det var nästan mörkt i kyrkan; jag knäföll bredvid en bigtstol, när jag studsade vid att höra en röst tätt intill mitt öra. Rör dig ickeb hviskade rösten; jag är Vadoni; jag vill tala med dig; lemna din kammardörr på glänt i natt! Säg mig vid hvilken gång du bor och numret på ditt rumb