Aftonbladet – 2 juli 1858, sida 3

——b jWHWNmmmmmtsesttnmtnmns.sennnHn och deltagande. Den utvecklade hos mig, likasom genom trollkonst, de dittills dolda frön till känslor, och gaf en bestämd form åt en dittills obestämd trängtan. Ett folk af hjeltar, som rifver sönder slafveriets bojor, värnar sin nationalitet och grundar sin frihet på de rykande ruinerna af sina förnämsta städer! -— Hvilket sublimt skådespel! — Hvilken lexa, isynnerhet för oss, arfvingarne och bibehållarne af grekisk bildning — för oss, fordom så stora, nu så små — för oss, likasom grekerna, söndrade, krossade, krökande oss under utländskt herravälde! — Jag hade icke, ända till den dagen, dröjt att känna och begråta mitt. fosterlands lidanden; men aldrig hade begreppet om ett hjelpmedel tframstält sig för min själ i såklar och lockande skepnad. Historien om grekiska revolutionen upplyste mig fullständigt om uppkomsten och den lyckliga utvecklingen af ett hemligt förbund, benämdt Hetaireia. Stiftadt af tre obetydliga unga män, Secoufas, Kontos och Diceo, hade Hetaireia hastigt spridt sig till alla punkter af landet och banat sig väg till alla klasser. Klepterna. isynnerhet, ett krigiskt bergfolk, elektriserade af Rigos, Greklands moderne Tyrtzei, nationalsånger, slöto sig i massa till föreningen. Hetaireisterna plägade mötas i kyrkorna, kasta sig ned för altaren och der utbyta med hvarandra sina vapen. De togo hvarandra vid handen, bildade en hemlighetsfull kedja och uttalade dessa ord: Ditt lf är mitt Hf, lin själ är min själv, och genom denna ed gjorde de allting gemensamt. Hetaireia räknade bland sina anhängare namn, hvilka se lermera blifvit historiska, såsom Botzari, Kiriacouli, Michele Kondurioti, Maurocordato, Ypsilanti och många andra, af hvilka största. antalet sedermera betalt sin skuld till fälerneslandet genom att dö för dess sak. (Forts. följer.)