Aftonbladet – 1 juli 1858, sida 2

drager i betänkande att afbryta femtio gånger det visste jag af egen erfarenhet, ty många bannor och örfilar hade jag fått af min farbror kaniken emellan en vets i hans breviarium och en annan. Detupptagerblott ett ögonblick, invände jag. Jag säger er att jag kan icke. Jag bad ytterligare Prefetto, som var hetlefrad, blef ond, och sade: Ni får icke min underskrift hvarken nu eller framdeles. Han höll ord. Alla föreställningar och böner voro fruktlösa, och hade det icke varit för min bigtfars skull, hvilken lade sig ut för mig, och slutligen fick den oundgängliga underskriften, skulle jag i denna stund ha varit den förutan. Med undantag af denna lilla ledsamhet gick det temligen väl för mig, såsom jag sade, när en morgon, — det var första tisdagen i Juni, det kommer jag ihåg såsom om det varit i går — mycket tidigt, medan jag ännu låg i min säng, jag väcktes af en hård bultning på min dörr. Der vore en man, sade gamla Catharina, som frågade efter mig och väntade der nere med ett bref. Jag bad pigan att hemta upp brefvet; men mannen sade, att han hade befallning att lemna papperet i mina. egna händer. Jag kastade på mig kläderna och skyndade ned för att se hvem det var. Det befanns vara underportvaktaren vid universitetet, en mycket ung man, som tycktes vara höflig. Han bad om ursäkt för det han störde mig, förebärande den stränga befallning han fått, och öfverlemnade till rig ett bref. Hvad är det? frågade jag: Jag vet icken, — svarade budbäraren — allt hvad jag kan söga är att jag har fyra andra bref att aflemna, och till alla personligen. . SR Sj När ban sagt detta gick hanZfTE ; Jag såg på brefvets utsida; det var mycket