Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 3

e, deruti funnos. tå präktiga orientaliska ucrlor. Jag ropade genast på Cesar och Ufredo.. Caesars inbillningskraft fattade eld vid denna syn. Han förklarade, att dessa två perlör icke kunde vara der ensamma, att vi måstergöra vidare, eftersökningar, och hvem kunde förutsäga hvilka under väntade 0s5? Således fortforo vi. att-arbeta till dess ingen sen mer fanns qvar och vi kommo till bårda slippan. Hade icke den förataliga klippan varit, skulle vi samma dag ha funnit. de underjordiska salarne. Vi talade omattspränga klippan med krut. Så snart vi kömmo till: baka till staden, gingo vi till juveleraren för att få, vår skatt värderad. Perlorna voro eftergjorda och värda omkring en paolo hvardera; Denna värdering äfkylde något litet vår ens tnsiasm; likväl gingo vi mången gång tillbaka till bastionen, hvilken vi undersökte på alla håll, men benlagtigtvis utan framgång: En afton, då vi på terragsen njöto den svala-vinden. och. ett -mildt månsken, anförtrodde Czesat mig (hvarvid hän tog af mig det högtidligaste löfte om tystbad), att ban iland -helsade på en vän i en visst hus, -som jag kände, midtemöt hvilket bodde ett ungt funlimmer, enligt min brors öttryck skönt som solen. Då detta unga fruntimmer hvarje åfton -kom upp på sin terrassför att våttna sina blommor, bade Ceesar varit i tillfälle ätt från sinsväns fönster i all beqvämligHet befrakta och beundra henne.Följden af detta Betråktande och denna beundran hade varit att han blifvit kär i den ifrågavarande skönheten. -Omdu vill. komma med mig en aftons, tillade Cesar, skall jag föra dig till ahin vän, och då kän dui få sechenne och säga mig hvad du tycker om henne. Jag brydde mig icke mycket om att se henne; men som jag märkte att min bror högeligen önskade det, samtyekte jag att gå. Således