nenter på tidningen råkat så oförhappandes in i allt detta elände. Jag har älskat Snällposten som en bror och jag gör det än. (sämre bröder eger man!), men just härför gör det mig dubbelt ondt att den kommit i denna hvalfiska-buk. När jag. erinrär mig Snällpostens talangfulle utgifvare i förra tider, innan han någonsin iklädt sig publicistens trista skepelse,huru Hip frisinnad, upprymd, med om all ting, ja huru han ännu i den första tiden af sitt snällposteri tycktes mindre af öfvertygelse än af princip ställa sig på en linie, afvikande från fordna vänners, och huru vi båda nämde år 1848, då man beskylde Snällposten för att vara blott och bart ett slags temporär hoftidning, hade i tysthet våra små lustiga publicistiska intriger tillsammans och hjelpte hvarandra i vissa små oskyldiga snedsprång, när jag -erinrar mig detta, huru måste jag icke i dag utröpa em min vän: Quantum mutatus ab illol Men lika godt! Om hundra åf är säkert allt det glömdt, och såframt Snällposten såsom institution då ännu existerar, står den måhända 1 framåtskridandets, reformens och skanlinavismens första led, liksom Malmö stad då skall ega sin jernväg färdig ända rakt upp till Haparanda å ena sidan, samt å den anIra : vara, för attförarga Helsingborg och nökera sig öfver dess lumpna naturliga beägenhet,. förenad med den sälländska jernvägslinien förmedelst en praktfull tunnel unler. Sundet, med ett stort ventilationsrör uppe i uften tvärtigenom Saltholmen. — — — (Obs. .. Jag anhåller attsåframt besagde tunael och luftröret genom Saltholmen skulle en acker dag blifva hvad man kallar sen sanving, sjelfva idn och förslagets paternitet nå stå. för min räkning.) Et hec hactenus.