Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 2

3 WIRE TYRILVR UV GV UM Då franska pressen för närvarande ligger i de makthafvandes händer eller i politiskt hänseende: -helt och hållet förstummats, är det svårt att på afstånd kunna göra sig någon föreställning om den stämning, som för närvarande råder i Frankrike bland dem, som något tänka i politiska ämnen och som icke ha ett omedelbart intresse af att den nuvarande regimen, genom hvilka medel som helst och kosta hvad det kosta vill, skall upprätthållas. Det är någonting ganska betecknande att tidskriften Revue des deux Mondes, som af gammalt varit ansedd såsom synnerligen konservativ i politiken, nu gör en skarpare opposition emot regeringen än någon annan journal — så vidt man under nuvarande förhållanden kan tala om en opposition. I det senast hitkomna häftet finner man i den politiska öfversigten några betraktelser, som äro högst märkliga, isynnerhet om man tager i betraktande hvad som är en möjlighet att yttra, att ett direkt klander är äbsolut omöjligt och att: ganska mycket kan läsas mellan raderna uti denna proportionsvis mycket öppenhjertiga och frimodiga uppsats. Vi meddela här nedan dessa betraktelser: Irra vi oss?s Utgången kommer attvisa det; men i vår tanke äro de politiska intressena bestämda att snart taga allmänna uppmärksamheten företrädesvis i anspråk. Viha ej den fåfängan att utge oss för spåmän, och ännu mindre skulle rollen af olycksprofeter behaga oss; också är det icke några beklagansvärda händelser vi vänta genom den politiska andans återvaknande i Frankrike. För att ana ett snart slut på den domning af tråkighet och vämjelse, som följt på de förvirrade och plågsamma stormarne, behöfver man blott betrakta ställningens fullmpgenhet, minnas historiens lärdomar, tro: på det franska lynnets lifskraft, och lita på denna framåtskridandets okufliga nödvändighet, som tvingar 19:de århundradets samhällen att lefva undan fort. Bland samtidens vigtigare intressen ges ej ett enda, som icke blir en styrelsefrågaoch leder till politik. På dessa ständigt återuppdykande och hvars och ens välfärd gällande frågor finnas icke, för ett klarsynt folk sådant som vårt, genomträngdt intill märgen af jemlikhetsanda, och genom flerfaldiga statshvälfningar lösgjordt ifrån individers och klassers godtyckliga förmynderskap, några andra tillfredsställande svar, än de som utveckla sig ur allmänna öfvertygelsen, framkallad genom de fullständigaste upplysningar och pröfvad under de mest öppna och fria rådp ägningar. Nutidens samhällen, af hvad form som helst, ega lifsförmåga blott i mån af de ingifvelser de meddela allmänna öfvertygelsen eller hemta derifrån. Qväfs och slocknar det offentliga lifvets bränsle, diskussionen, så sker det icke onäpst. Lamhet uppkommer då i samhälle och umgängeslif, brytningar emellan styrelsens gång och allmänna meningens instinktlika men okända verksamhet, obestämda farhågor, dof trånsjuka och derefter öfverraskande utbrott, förstörande hvälfningar. Utan tvifvel ha många betänksamma ibland oss efter året 1848 varit förskräckta öfver den förut oupphörligt fortgående forskning och diskussion, som fullföljdes af pressen och tribunen, och trott sig i allmänna säkerhetens intresse kunna påkalla några års tystnad för vårt land. Oss kunde det deremot icke förvåna att en motsatt åsigt snart måste uppkomma hos tystnadens gamla gynnare, — att denna tystnad, hvaraf de kunnat njuta efter behag, måste, bli dem en källa till bryderi och oro, och att de sjelfva måste i regelbundna och flitiga rådplägningar söka en tillförlitligare och kraftigare borgen för den moraliska ordningen och för samhällets upprätthållelse. Det instinktlika behofvet att veta hvar man står och hvart man går uppenbarar sig genom talrika tecken nästan i hela Europa. aga råder utan fråga öfverallt på ytan, och ändå vet jag icke hvad för en orolig väntan det är, som arbetar på bottnen af folkens tankar. I detta otillfredsstälda kunskapsbegär ligger rätta ursprunget till de falska eller orimliga rykten; som medså förargelseväckande lätthet och brådska ila omkring inom och utom Frankrike; det är ängslan öfver det undanskymda som gör allmänheten så lättrogen i frågan om oroligheter. :. Man skulle kunna säga att allmänheten sprider, ut dikter för att bli vederlagd med det sanna hon vill veta: en stygg utväg, om så är, men som icke bör undfalla samtidshistoriensibetraktare; som vi blott med den yttersta varsamhet antyda, och som man, efter vårt begrepp, icke-skall lyckas undvika på annat vis, än genom medgifvandet af ymnigare tillfredsställelse åt de stora och storsinnade anspråk på allmän insigt, och offentlig rådplägning, som höra till samtidens lynne. Det är visst icke konferenserna i Paris som föranledt dessa betraktelser. . Om hemligheten ännu kan : anses -ega behörigt välde någonstädes, så är det oemotsägligt inom en kongress; ges det någon sfinx som det vore närgånget att tvinga till tal innan dess bestämda tid, så är det diplomatien. Också göra vi ej anspråk på att känna konferensens arbeten. Men om det inom Frankrike finnes intressen, som lida af den ofvannämda trånsjukan hos allmänna tänkesättet, så är. det .otvifvelaktigt de finansiella intressena. Den pmniga spridningen inom Frankrike af räntebärande värdepapper har under några få års lopp dei tillskapat.en klass kapitalister, som är utomordentligt finkänslig för statskreditens omskifter, emedan denna klass röner på samma gång DE AN ENA SIERRA EET RSA ER EE IT — nyttja dem gemensamt, eller att de alls icke bruka skjortor, eller af dessa förenade orsado RO