Aftonbladet – 26 juni 1858, sida 2

min gosse, äkta Lacryme Christi. Säg mig om du tycker mer om det än om de vördiga fädernas mallaga! Skål för din framgång! Härvid tömde han med ens sitt glas, och jag gjorde likaså. Nu till affärer sade morbror Giovanni och smackade med läpparne. Jag är färdig att höra på dig. Och han hörde verkligen med behörigt allvar på min långa röra om Era Martino och martyrdomen och Kina och Japan och så vidare. När jag kom in på min närmare beskrifning om uppträdet i S:t Barnabas-kyrkan, hvilket hade bestämt min kallelse, och beskref de unga novisernas tärda anletsdrag, blef jag varse i min morbrors uppsyn symptomer af djup rörelse. Jag talade länge och af hjertat. Den hedersmannen försökte aldrig att på minsta sätt afbryta mig, och när jag slutat fylde han åter glasen under tystnad, uppmanade mig att dricka, drack sjelf och sade sedan: Först och främst, min kära gosse — och din biktfar må säga hvad han vill deremot — låt mig säga dig med ens, att en man kan arbeta på sin salighet mycket väl i verlden, der, tro mig, det fins tillräckligt af narrar ochskälmar öch tillräckligt af pröfningar och felslagna förhöppningar för att tära honom till. döds och göra honom till ett helgon. Sedan detta först blifvit förutsatt, för att freda mitt samvete, skyndar jag att tillägga, det jag ieke har någon invändning att göra emot munklifvet; jag skulle blott ha önskat, att du hade valt någon annan orden än kapucinernas. Hvarföre det? frågade jag ifrigt. De äro, så snuskiga och så fulla af ohyra.s Är det möjligt? Det är sanning, min gosse! Det må vara af ödmjukhet, eller vårdslöshet, eller komma sig af deras yllekläder, eller (deraf att de