Aftonbladet – 23 juni 1858, sida 3

frikust öns isolerade läge och allmogens deraf orsakade ringa beröring med sådana orter, som erbjuda exemplet på större idoghet och omtanka. Gamla plägseder vidmakthållas med stor pietet, oftast i brist på vetskapen om andra och bättre. Jordbruket är ett praktiskt yrke, som utbildas genom ökad erfarenhet; men der detta alltjemt fortgått i samma spår; der kan naturligtvis inga nya rön göras, inga bättre metoder blifva kända. Troligt är ock att jordens stora bördighet, den ringa möda, som erfordras för att aflocka den skördar tillräckliga för befolkningens behof och något deröfver till afsättning, icke innebär en tillräcklig retelse till en mera omsorgsfull kultur, särdeles. om eller då i allmogens lynne icke ligger den större åtrån attförvärf a, som lockar till idoghet och omtanka. I hög grad förlamande all företagsamhet är äfven den allmänna brist på rörelsekapital, som råder på Gotland mer än på fasta landet. I detta afseende är ön högligen vanlottad, ty den fond af 250,000 rdr, som lånekontoret i Wisby har sig anvisad, är icke tillräcklig; några större publika kassor finnas icke heller der, och det har ännu icke lyckats öns affärsmän att erhålla delaktighet i någon privatbank. Trovärdiga personer försäkrade mig, att fullt solventa bönder stundom icke ens på sina ograverade gårdar kunna erhålla några hundra riksdalers lån, och att då sådana äfven på kortare tid bekommas, erlägges derför ofta icke allenast högsta lagliga ränta, utan äfven deröfver hvad på öspråket kallas godvillogheit, bestående i en tunna råg, en skrinda hö, eller några får, — en afgäld, som längifvaren lika villigt erlägger, som låntagaren anser :behörigt att mottaga för den stora tjenstens skull. — Det är klart, att der penningbristen är så stor och så att säga permanent, der måste kreditsystemet vara vida utbredt. Men följden deraf är ock, att hvad allmogen nödgas köpa och icke kan betala kontant, det måste till högt pris debiteras. Handeln med öns produkter, spanmål, trävaror och kalk, skulle blifva ganska fördelaktig, om tillräckligt rörelsekapital funnes att tillgå, och äfven ganska liflig, äfven derföre att ön eger goda vägar och en mängd dels förträffliga, dels. ganska goda hamnar. Ett annat mäktigt hinder mot ett förbättradt jordbruks införande ligger ock i den vidt utsträckta, uråldriga egoblandningen. Det är ganska vanligt att träffa hemman, som icke allenast ha sina egolotter sammanblandade med nästan alla öfriga hemmans i socknen, utan ock med dem, som der utanför ligga. Gårdar finnas med 100 tunnlands areal och deröfver, hvilka i trakten af: bostaden knappt innehafva så mycken jord som erfordras för ett nog stort gårdsrum. Huru utsträckt egoblandningen är, kan man döma deraf, att t. ex. Tjengdarfve, 7s mantal med 450 tunnland, som eges af 6 åboer, har jordegor på tolf olika ställen, delade i femtiosex särskilta tegar, och Amunde, 74 mantal, har egor på 26 olika ställen, i fyra särskilta socknar. Allmänningsåkern Hamoren, 184 tunnland, tillhör 46 särskilta hemman i nio olika socknar; störste delegaren har 13 tunnland, den minste endast 15 kappland, — och del större egoområdena äro ofta derjemte delade i trenne tegar, vanligen hvar för sig infredade med stenmurar eller gärdesgård. In-. genstädes skulle en väl ordnad sammandragning af de spridda egolotterna blifva) mera gagnande än på Gotland, der en sådan åtgärd desto mindre möter svåra 1lo-å kalhinder, enär få större byarfinnas på ön, utan mest enstaka liggande gårdar. — Under närvarande förhållanden är beklagligtvis all egentlig kultur af jorden omöjlig; den måste blifva bristfällig, men ändock medtaga mycken tid och icke ringa arbete just förl åkrarnes spridda läge och tegarnes oformlighet, enär de ofta äro 13 å 1400 alnar långa och stundom allenast 30 å 40 alnar breda; en ändamålsenlig afdikning, öfverallt behöflig, kan icke heller verkställas, om någon-mera företagsam jordegare dertill skulle vara hågad; och den. stora egoblandningen föranleder dessutom till en mångdubblad hägnadsskyldighet, hvilken redan utgör ett så tryckande onus, att det nära nog är oför-å klarligt huru det kan fullgöras ). Men oaktadt alla dessa stora olägenheter, hvilka ligga i öppen dag, hyser ändock Gotlandsallmogen en panisk fruktan för laga skiften och har ihärdigt motsatt sig alla åtgärder för ett ordnadt skiftesverks införande, fastän regeringen sökt befordra detsamma. Jag är emellertid fullt förvissad derom, att så länge fördomen mot laga skiften fortfar; skall åtminstone icke allmogens på Gotland jordbruk kunna höja sig, trots de stora naturförmåner det eger. De senare årens höga spanmålspris och den lättare afsättningen ha visserligen lockat allmogen der och hvar att företaga nyodlingar, men i de aldra flesta fall på sådan ängseller hagmark, som med minsta arbete kunnat förvandlas till åker. Följden deraf måste blifva, att den förut knappa bötillgången än mera förminskas, helst artificiella: foderväxter nästan aldrig odlas. Att under sådana förhållanden boskapsskötseln allt mera går utför, inses lätteligen. Gotland har likvist i äldre tider idkat en lönande boskapsskötsel, hvilken med mera omtanka ganska lätt ånyo skulle kunna uppblomstra. I Luhase, .; mantal, taxeradt till 4000 rdr och efter ortens pris värdt omkring 9000 rår bko, erhöll vid verkstäld stängseldelning 1844 en sammanlagd sträcka af fem mil. att infreda; hägnadskostnaden, efter ortens pris, beräknades af förrättningsmannen till ett kapital.af 12,500 rdr bko. —— Bref från Upsala. : Upsala den 19 Juni. Efter några dagars träskartad stillhet i vågorna af TI IK Tällas Altatdansicba ch harm oa — Mt