Aftonbladet – 23 juni 1858, sida 3

En blick i Östersjöns öga. Du är icke sjuk. Du besväras endast af hvad Palmår i lifstiden kallade andelig magsyra, alstrad genom gagnlös sträfvan till statens förmenta bästa,. Enda kuren — och en angenäm kur dessutom — består deri, att du lemnar hufvudstaden på någon tid, inandas frisk luft medan vi ännu ha sommar — och jag ansvarar för att du skall återkomma med gladt lynne, lätt bröst och ypperlig matsmältning, för att med stärkta krafter mina arbeta, till och med i rikets ständers allratyngsta trampqvarn. Så yttrade förliden sommar en af mina vänner, enligt sin egen öfvertygelse gr till verldens störste läkare, men af en hård förmyndare insatt, för lifstiden, såsom extra ordinarie kontorsskrifvare i tullen. Han eger emellertid den stora förmågan att göra sig åtlydd genom ett vänligt men kraftfullt tvång, och nästan innah jag sjelf-hunnit besluta mig, hade han köpt biljett på en af de ångbåtar, som transportera lefvande och icke lefvande fraktgods till Gotland 1), packat in mina ressaker och fört dem och mig om bord. Uppriktigt sagdt — lika angenäm som vistelsen var på Gotland, lika obehaglig var färden ditöfver, jemförlig endast med återresan till fasta landet. Jag fick derunder en liflig föreställning om skärselden. Om, emellertid, fartyget en solklar morgonstund närmar sig. Östersjöns öga, hurt herrlig är icke då anblicken för den efter land längtande resenären? Huru belåten känner han sig icke, när ändtligen fartyget, efter den sista öfverhalningen i grannskapet af den under en ryslig höststorm förstörda vågbrytaren, Skjuter in i Wisby hamn, och man helsas så hjertligt välkommen af de gästfria Gutarnely ; Gotland är en dyrbar, fastän ännu oslipad ädelsten i den svenska kronan. Ön kan ännu en gång blifva rik och mäktig, sådan som den var i äldre tider; men endast så vida gotländningarne sjelfve lifvas af förfädrens kraftiga anda, förmildrad af nutidens milda seder. Försynen har varit gifmildare mot denna ö, än mot någon annan provins i Sverge. Dess varma, humusrika och kalkhaltiga jord1) Af aktning för hrr Säve och Bergman skrifver jag, likasom de, Gotland och icke Gottland, ty de ega vitsord. Skulle emellertid någon misstycka min åtgärd, :så vill jag trösta dem med Loccenii af Johan: Wallin återgifna ord: Om man tig Götha-Land ell Godt Land kalla vil, Så hör tu likafult med glädje Sverge til.