Aftonbladet – 22 juni 1858, sida 3

till följd af papperets dålighet. — Sedan blefve det hvarje resandes omsorg att få passet inbundet med permar; och folier för visering... ÅA utrikes ort är det allmännast svenska och norska konsuler, som :visera landsmäns pass; enligt scnaste konsulsstadgan af den 20 April: 1558 gratis för sjömän och obenedlade samt eljest emot lösen äf I2 sk. Ham burger. bko, eller en rdr rmt: för hvarje påskrift, hvilket för den, som. är, bemedlad, bör synas ganska drägligt, hvaremot de -obemedide af våra auktoriteter utrikes ofta erhålla ätt betydliga understöd. Ofta visera poliswktoriteter och andra utländska myndigheter utan någon afgift, ochhögst sällan erfordras !enresandes. personliga inställelse, hvilken uti Parisendast ålägges om den resande genom ågon obetänksamhet :ådragit sig särskilt uppvärksamhet, och äfven då kan, nästan alltid, ,behaget af att personligen möta i polisen andvikas, om man lemnar passbestyret till konsul Fählmans svenska byrå, n:o 15, rue VAlger, som för ettpar francs, hastigt och väl besörjer passets klarerande. :Utide preussiska och de flesta tyska staterna är det strängt förbjudet att taga något för passvisering. Deremot. måste uti Italien ofta lösen utgifvas för passpåskrifter, men beloppen voro, åtminstone för några år tillbaka, högst. obetydliga, och let vidriga bestod mest uti den ständigt återkommande formaliteten. Uti Italien,lärer jemväl den, som reser för handelsaffärer, vara unlerkastad att lösa särskilt dyrt pass och alltså någonting finnas emotsvarande den intoleranta bestämmelsen uti svenska bevillningsförordningen, att hvarje utländning (cj norrmän för norska produkter), som sjelf anger, att han inkommer till riket i afsigt att utbjuda eller sluta handel om utländska varor, skall i gränsorten erlägga för pass å tre månader 37 rdr 24 sk. bko, samt vid förnyelse: för hvarje månad 12 rdr 24 sk. bko och vid underlåtenhet plikta 300 rdr bko, men deremot vara från all afgift befriad, om han uppgifver att han reser för sitt nöje. Sunda vettet säger, att dessa bestämmelser äro: nästan omöjliga att genomföra. och derföre aldrig bört påbjudas. Till något större belopp lärer afgiften visst aldrig uppgå, hvarförutan man bör besinna, att de såkallade probenreuter utgöra ett föråldradt skrå, som måste vika för telegrafer. och dagliga postkommunikationer, samt att dessa: resande få erlägga ej. obetydlig bevillning endast genom sina reseomkostnader. Angående passbestämmelserna i Norge tro vi oss veta, att de äro i det närmaste enahanda med:de temligen stränga, som gälla uti Danmark, ehuru de tillämpas : vida mindre fiskaliskt. Lösen för ett passvisa uppbäres i Kristiania med 64 sk. norskt, eller öfver 2 rdr rmt; men för hvarje obemedlad påskrifves genast gratis, likasom för hvarje utlännning, då han emot sådan lösen gör invändning; likvisst har denna praxis sin grund endast uti välvillig humanitet hos nuvarande Politiemesteren, som sålunda efterskänker en till. hans lön anslagen sportel, och då i öfrigt passföreskrifterna,. särdeles för möjligheten att sjöledes afresa . från Kristiania , äro mycket besvär-t. liga, synes önskligt att de förslags till omarbetning i liberal riktning af norska passförI fattningarne, som redan-lära blifvit hos regeringen väckta, med det snaraste erhölle framgång, samt att passväsendet för de förenade rikena ordnades till möjligaste enhet, och om någon påtryckning af allmänna opinionen kunde, så i Norge,:som Sverge, verka härtill samt påskynda. lösningen af det trasseli passväsendet som nu. förefinnes, skulle säkert pressen mycket gagna och visa, att densamma ofta är en mäktig häfstäng i allmänt nyttiga hänseenden. ..Det är vid frågans fortfarande granskning af -kunnigare och skarpsinnigare personer än vi, som hufvudsakligen förhopphingenbör fästas att snart se afskaffade alla vexatoriska, -för fria länder föga hedrande, passbestämmelser, OM. ; RON KONGL, TEATERN, 1 t 1 t 1 1 f F I i --Fru Dustmann Meyer, som i går afton uppI r 1 i f ö r g 8 s trädde å kongl. teatern såsom Agatha i Friskytten?, lemnade-äfven i denna roll månget j vackert prof-på-en betydande talang både såit som sångerska och skådespelerska. Den stora arian: i ändra akten, efter hvilken fru DustmannsMeyer: erhöll: ett entusiastiskt bifall och lef tvenne-gånger framropad, återgafs med synnerlig dramatisk: färg och liflighet, och skulle effekten deraf utan tvifvel blifvit ännu törre, om den deriunderstundom förekomz nande, visserligen aldrig til öfverdrift gåen-t le, forceringen af.rösten hade: undvikits.s Ännu högre-skulle vidock vilja sätta fru is Dustmann Meyers föredrag af den för sitt)F nilda poetiska doft utmärkta kavatinan i tredje i 4 ikten: Blott för en stund kan molnet skilja, t wvari den böjliga röstens välljudande klang a ch det mimiska uttryckets själfallhet samb nansmälte till ett lika estetiskt sannt som skönt rarmoniskt-helt. Att sångerskan efter utfö-!e andet af denna kavatina icke helsades meditt amma stormande bifall som efter nyssnämda f ria, torde fniva sin grund dels i sjelfva ka-Ju vatinans art dels ock deri; att det starka och )k vatetiska i allmänhet tyckes senteras lättare Ir in det fina och själfulla. -Med-skäl hade man id nåhända kunnat önska, attiåtskilliga scener. b synnerhet vid början af Ågathas uppträdande.je let svärmiska och vemodiga elementet hade jr: rhållit ett något djupare uttryck; men hvad f leri möjligen felades, ersattes i många andra 1g cener, hvaraf må nämnas Agathasoro öfver faxsuteblifvände, hennes glädja då hon genom önstret först -blifver honom varse, det strax re erpå följande mötetemellai Max och Agatha, I g amt framförallt i-sista akten; då hennes lefri ads lycka är nära att för alltid förmörkas. Id å Max; står öfvergifven af alla utom atFm wenne, och då den gamle eremiten anlände lu ör. att rädda honom. Herrligt och rd äl ande shar Weber här i sina toner bebådat len gamle. enslingens annalkande och upp: rädande, och skildrat den gudomliga rättvians dinna vishet ych klarhet. i; hredd nieftt