Aftonbladet – 22 juni 1858, sida 2

på långt när icke var bänförd af samma: entusiasm som jag, blef i början mycket bestört; men som den tanken, att vi någonsin skulle åtskiljas, icke kunde falla honom in, svarade han, att om jag allvarligt beslöte att aflägga klosterlöftet; ville han otvifvelaktigt följa mitt exempel. sg Vid midnattstiden, då jag ifrån min kammare hörde, klockan. i San Barnabas kyrka ringa till morgonbön, steg jag upp för att bedja, och, huru långt derefter kan jag icke säga, jag vaknade med mitt hufvud hvilande emot en stol och min kropp helt stelaf köld. Då min kallelse: tycktes mig. vara tillräcklig bestämd för att jag ansåg mig kunna tala derom med min bigtfar, gick jag till honom nästa dag och berättade: utförligt när och huru lusten till ett religiöst lif först hade uppvaknat hos mig, och under hvilka omständigheter den hade blifvit styrkt samt antagit karakteren . af en bestämd kallelse. Presten uppmuntrade migjatt framhärda: och gaf tydliga vinkar om att utom klosterlifvet vore salighet knappt möjlig ibland verldens faror och frestelser. ös tt GÄR Ni är för ungp, tillade han, att aflägga ene v men icke för utig att dertill bereda er. dagalägg uppriktigheten af er kallelse genom något strängt prof, ålägg er dagligen någon. frivillig försakelse för att späka köttet, och framför allt bed, bed oupphörligt! Jag. var fullkomligt nöjd, och ifrån den dagen ansåg jag mig bestämd för klostret. Jag späkte mitt kött. genom att äta så litet som röjligt, och att afhålla mig ifrån allt hvad som kunde behaga min göm, isynnerhet frukt, som jag tyckte mycket om. Jag åhörde så många mässor jag möjligtvis kunde och steg re elmässigt upp och bad vid midnattstiden. fö att vara säker på att vakna i behörig tid, plägade jag binda omkring min ena handled ett snöre, vid hvars andra ända hängde ejt blylod; knappt vidrörande bottnen af ett på golfvet stäldt. tvättfat, så att den ringaste rörelse af mig genljöd i fatet och uteslöt all möjlighet af en lugn sömn: