Aftonbladet – 18 juni 1858, sida 3

hvilket utvisade; att hvarje piller borde innehålla et gran svafvelsyradt quinin; , gran Rhabarberextrak och !V, gran måalörtsextrakt; att dessa piller, af hvilk: hvartdera alltså borde väga 2 gran, tillsammans vägd endast 0,402 gråmm, det vill säga hvarje piller i me deltal icke mera än 1,626 gran; att vid kemisk un dersökning å ifrågavarande piller desamma, uton rhabarber och malörtsextrakt, visserligen befunnit: innehålla svafvelsyradt chinin, men derjemte ett an nat växtalkali, hvilket i sina förhållanden visat sig öfverensstämma med cehinchonin; och att båda de sistnämda ämnena synas hafva ingått till ungefärli gen lika mängd i pillernas sammansättning; att -er jemförande undersökning, anstäld å piller, hemtade från ett af Stockholms apotek, enligt det handlingarn bifogade receptet, i motsats härmed icke gaf spå till dylik främmande inblåndning; att alltså den 2 pillerna anstälda undersökningen visat: 1) att desam. ma voro underhaltiga till vigten; 2) att de mot phar makopeens bestämda föreskrift blifvit expedierade uti icke täppt kärl, till följd. hvaraf de hårdnat till spröda massor, och 3) att icke ensamt svafvelsyradt chinin, utan en blandning deraf med annat växtalkali, sannolikt chinchoninsalt, hvilket icke kostar en tredjedel så mycket som quininsaltet, blifvit använd till pillernas beredning. Efter öfvervägande af hvad sålunda c. får kollegium det utlåtande afgifva: 1) att de ämnen, hvaraf pillerna bestå, hvarken till beskaffenhet eller vigt äro i full öfverensstämmelse med receptet; 2) att det såsom bäfvergäll utlemnade. i verkligheten icke är baäfvergäll, utan befunnits vara köttbitar, hvaråt man genom pågjutning af någon bäfvergällslösning gifvit lukt deraf. Slutligen har kollegium icke kunnat förbise att den; som från apoteket expedierat de reqvirerade pillerna, underlåtit att iakttaga föreskriften i kongl. kung. afden 24 Aug. 1819, att derå utsätta sitt namn. Hvad sålunda anfördt blifvit behagade konungens befallningshafvande låta meddela c. c. Stockholm den 6 Maj 1858. C. J. Ekströmer. D. Ekelund. HE. G. Engberg. F. Th. Berg. 4. T. Wistrand. V. Ljungberg. Derefter framstälde hr Lubeck skriftligen denbegäran, att rätten nu måtte tillfråga angifvaren, hr Kjellblad, huruvida denne anser sig kuuna sin angifvelse närmare bestämma och huruvida denne vill hr 1. till förfalskningsbrott binda; i anledning hvarat hr Kjellblad förklarade sig till alla delar vidhålla siv angifvelse. Af instämda vittnena: regementsläkaren ur Appeltofft (som af styrkta tjenstgöromål var förhindrad, och som begärde att inför rådhusrätten i Uddevalla få sitt vittnesmål aflägga, och som i annat fall fordrade, att en ungefärlig resekostnadsersättning stor 231 rdr 63 öre måtte deponeras, och hälften deraf förskottsvis få lyftas i och för resan till Wisby); provisorn Kastman i Kristianstad (hvilken, på resor stadd, snart hitväntas, och då, efter skedd anmälan, kommer att höras); färmacie studiosus Lutteman i Stockholm samt farm.-studiosi Morån och Strömbohm (för närvarande anstälde å hr L:s apotek härstädes) blefvo de trenne sistnämda, efter aflagd vittnesed, nu hörda. Hr Luttemans vittnesmål bestyrkte i allo riktigheten utaf de flesta och -hudvudsakligaste af hr Kjellblads den 10 sistl. Mars inlemnade 23 punkter ängående medikamentsförfalkning, m. m. (se de af trycket utkomna Handlingarna i detta mål, sid. 14), och kunde hr Lutteman rörande några punkter icke bestämdt minnas eller upplysa om förhållandet. Vid flera af punkterna upplyste vittnet, att oriktigheten begåtts i följd af hr Läbecks föreskrift och befallning. Hr Libeck bestred vittnets uppgifter, med undantag af hvad hr Lubeck redan i sitt skriftliga svaromål medgifvit. Herrar Strömbohm öch Morån besvarade, i öfverensstäåmmande vittnesberättelser, med nej de allra flesta och vigtigaste af: de i 11 punkter till dem stälda frågor rörande oriktigheter i medikamenters expedierande, taxering m. m., dock i en eller annan mindre detalj erkännande angifvelsens riktighet. Hr Löbecks till sistnämda vittnet stälda fråga, huruvida icke hr Libeck anbefallt sina apoteksbiträden att städse iakttaga den största noggranhet och ordning, blef af vittnet med ja besvarad. Detta i allra stör sta korthet om rättegångsförhandlingarne, hvilka denna gång räckte omkring fyra timmar. Skulle uti förestående, i hast sammanfattade redogörelse något misstag möjligen vara influtet, skall G.-L. T.. derpå upp