Aftonbladet – 18 juni 1858, sida 3

Alfredos biljett; var ett åskslag för mig. Hans uppoffring väckte hos mig alla min naturs -ädlarekänslor. Ej--heHer jag tvekade: Jag rusade genast till pater Rettores rum. Fader, .det var jag som slog sönder lampan. Alfredo är oskyldig. Straffa mig, ty jag förtjenar det; men det vore orättvist att den oskyldige skulle lida för den skyldige. Pater Rettore förväntade: sig. förmodligen icke ett ;så inveckladt mål. Han var högligen förtretad och kunde icke återhålla ett utbrott af otelighet. Hvad betyder detta? utropade han, i det han steg upp och slog handen häftigt i bor-: det; har min myndighet blifvit ett föremål för gyckel, eftersom man täflar ont: hedern att ha begått en ond gerning? Din önskan skall bli uppfyldb och han höjde handen för att söka klockan;men han hejdade sig och återtog sin: förra ställning; han satte sig åter ned och fortfor med dessa ord: Tacka mitt öfverseende för att jag låter denna obehagliga händelse bli Temnad-utan att jag tager vidare kännedom: defom. Återvänd till dina studier. Jag låter .ickenarfa: migoåfxdin Pythias-lika uppoffring. Alfredo har bekänt och Alfredo är! följaktligen straffad. Rättvisan är tillfredsstäld: Du kan ställa så till, att du: går förlorad med honom, men du kan icke rädda honom. Hans relegatiori-är oåterkallelig. Jag ;började ;stäamima fram en anmärkning. Tyst! dundräde patern; jag vill icke höra, jag vill icke veta någonting mer. Vi sökte en-af-de-brottslige; viha funnit honom. Tvinga mig icke att ge din mor anledning till sorg. Gå, säger jag! annat kunde jag göra än lyda? Jag lydde. l t Var pater Rettores , motvilja att tro min brottslighet. verklig eller låtsad? Examensock prisutdelningstiden nalkades med stora