Aftonbladet – 17 juni 1858, sida 2

ler rådman bugar man sig än djupare, men icke alldeles så djupt som för prelaten, om också denne ej är värd att lyfta på hatten för. Inför adelsmannen står allmogen med hatten i hand, om ej denne har det vettet att undanbedja :sig ett sådant oskick. För medborgerlig duglighet och heder, för kunskaper, arbetsflit, talent och karakter har man ej den aktning som vederbör. Detta måste bli annorlunda, innan man kan tänka på någon radikal representationsförändring. Adelsmannens löjliga inbillningar, prestmannens brist på odling och medvetande af annat än sitt stånds privilegier; borgersmannens skråbildning och ofta ihåliga valör, bondaristokratens oförskämda dryghet — allt detta måste obarmhertigt afslöjas oeh utdömas, såframt man en -gång skall bli qvitt det gamla riksdagseländet. Hvad är således att göra på det utvecklingsstadium, der frågan nu befinner sig? Bilda nya reformsällskaper, hålla reformmöten, samla underskrifter, redigera och publicera nya petitioner och kanske derjemte låta larmtrumman gå? Sådant taga sig vederbörande ganska lätt, ty folket står blott och ser på, folket är icke med derom — det blir intet annat än nytt fiasco deraf. Folkviljan är här den rätta bundsförvandten, men här blir aldrig någon folkvilja förrän nationalmedvetandet blifvit väckt. Och detta slumrar djupt, det har icke på långliga tider varit vaket. Här fins ingen allmän-anda, knappt någon kommunalanda, i trängre bemärkelse. Af de rike och mäktige, af presterna och de lärde väntar svenska folket allt, ser myndigheterna i händer efter allt och griper sig sällan sjelft an för annat än enskilta intressen. Folketär så upptuktadt i all slags auktoritetstro, så intygladt och exerceradt, att det nästan förlorat allt sinne för sjelfstyrelse. I politik måste det uppfostras såsom menlösa barn, med enfaldiga frågor och svar måste man gå det tillhanda och småningom utveckla dess begrepp. Sverge är ett land med konstitutionel statsform, men med sina grundlagar är folket alldeles obekant; det väcker dess förvåning, om någon får det infallet att säga dem, det vi hafva en karta som vederbörande böra rätta sig efter, att konungen ej kan göra och låta som han vill, att landshöfdingen kan ställas sill ansvar, att domaren kan tagas: för hufvudet och kronofogden näpsas. En demokrat är i dess öron ett skällsord, en infamie, men len meningen går och gäller äfven högre upp. Med ett ord: vi behöfva sen liten politisk katekes, lämpad efter allmogens begrepp, en enkel lärobok i elementerna af läran . om stat, om samhällsangelägenheter, om medborgerlig sjelfstyrelse, om frihet och jemlikhet, om konstitution, — om allt sådant, som hvar bonde på Amager numera vet och känner. Våra reformsällskaper borde således vara derpå i första rummet betänkte att föranstalta och förlägga en sådan folkskrift. Den borde spridas i många tusen exemplar, kolportörer borde gå omkring och utlägga den för de enfaldige. Sen finge man se . hvad der vore att göra med folket i och för representationsreformen. XY READER