Aftonbladet – 16 juni 1858, sida 2

afdelningen. Styrelsemakten var, genom majoriteten af röster, uppdragen åttvå konsuler, hvilka skulle förvalta rättvisan och upprätthålla friheten, Art. 5. Konsulernas makt skulle vara i sex månader. De kunde icke: båda bli återvalde utan en mellantid; men den ene kunde det. (Jag protesterade då och jag protesterar fortfarande mot hvarje beskyllning för personliga motiver till detta stadgande.) Art. 16. Kroppsstraff voro afskaffade, såsom ovärdiga en fri menniska. . Art. 18. Brott emot res publica bestraffades. genom ostracism. Endast hela afdelningen kunde afgöra derom, uppå förslag af konsulerna. Den, hvilken var utsatt för ostracism, förlorade alla sina medborgerliga rättigheter och blef utesluten från all gemenskap med det öfriga samhället. Mitt förslag antogs genom acklamation, och uppå en motion tillades en artikel af följande lydelse: Alla titlar och adliga benämningar blefvo och skulle framgent vara afskaffade. Denna motion, dikterad af den renaste patriotism, förskaffade motionären högljudt bifall. Derefter egde utnämningen af konsulerna rum. Jag blef enhälligt vald, och exprinsen, nu helt simpelt Giuseppe, genom femton röster af nitton. Vi utnämde genast våra två liktorer, och vårt val föll på de två bröderna, f. d. satelliterna, såsom varande de mest lämplige att bringa i verkställighet våra beslut. Derefter uttryckte vi med få ord vår tacksamhet för församlingen, och uppå vår derom gjorda framställning blef öfverenskommet, att den officiella installationen af den nya myndigheten och eden på den nya konstitutionen, (hvartill några hade tänkt uppå att genast skrida) skulle uppskjutas på fyra dagar, det vill säga till påföljande söndag,