Aftonbladet – 14 juni 1858, sida 4

NIONDE KAPITLET. Läsaren torde erinra sig, att tyranniets stör tande var endast hälften af det mål jag fö resatt mig, och ansågs i sjelfva verketjaf mig blott såsom ett medel att vinna ett vida störr och önskvärdare ändamål, — det att stadg: friheten på en bred och fast bas. Jag ärick äker uppå, att jag hade ett alldeles klart be grepp om hvad detta kunde betyda; men det var vackert ljudande ord, och trettonårigs gossar pläga tycka om ord och antaga dei för ting, hvilket, såsom hvar och en vet, full växta män aldrig göra. Äfven om denna idå icke länge varit mi älsklingsdröm, skulle den förfärliga :-kis hvari vår afdelning varit försänkt, äf . efter Anastasios störtande ha varit tillräcklig r tt låta mig inse nödvändigheten af att någou ordning blefve införd och noga iakttar Detta, och endast detta, kunde, enligt — tanke, betrygga friheten och bevara värt samhälle ifrån mångas eller en endas tyranni ty äfven i detta afseende, det bekänner ja; var jag icke utan fruktan; och den ofanth, popularitet, som prinsen hade förvärfvat gi nom den vigtiga rol han spelat i vår re lution, i förening med hvad jag förut k5om honom, gjorde mig litet orolig. misstog jag mig dock helt och hållet, och oI prinsen satte de allmänna angelägenheterna 1 fara, hvilket han visserligen då och då gjorde, ar det icke till följd af någon personlig äregirighet, utan snarare af missförstådt nit för frihetens intressen, hvilka han ständigt inbillade sig vara i fara. Dagen efter Anastasios bortfärd, sedan jag först med prinsen och Alfredo öfverenskommit om planen, församlade jag hela afdelningen och utvecklade i korthet för den mina ideer, det vill säga nyttan, till och med nödändigheten af en af alla gillad grundlag och införandet af en styrelse, som finge sig wpdraget att vaka öfver den lagens verkställaide och behöriga vördande. Min framställnng emottogs mycket gynsamt, och när jag frmkastade såsom en vink orden republik ch konsularmyndighet, följde derpå allmäna och mycket tydliga bifallstecken. Dristig enom denna första framgång, ropade jag: å de, hvilka äro för en republik, hålla upp na händer! Alla händer höjdes, likasom genm allmän öfverenskommelse; ingen enda varaf annan mening, och på en proposition af pnsen, blef mig på stället uppdraget att förfrta planen till en konstitution, för att inom mjligast korta tid framläggas till antagande. (Forts. följer.