Aftonbladet – 14 juni 1858, sida 4

testerade högt. Det var tid att blanda sig i tvisten. Jag gick rakt fram till Anastasio, åtföljd af Alfredo och priusen, Kvilka behän digt lagade så, att de stälde sig emellan honom och hans satelliter, så att han stod ensam. Mitt hjerta slog fort. Hvad är meningen med det våldet? fråade jag. Med hvad rätt vill du taga från rancesco hvad Han rår om? Tyrannen bleknade. Hvad angår det dig? svarade han efter någon tvekan. Visserligen angår det niig, gentälde jag, och jag fordrår att få veta med hvad rätt du berölvar honom sin äpelsin. Min ihärdighet och min bestämda uppsyn skrämde synbarligen Ånastasio, hvilken stod stum. Du tat deh med styrkans rätt, eller huru?, fortfor jag i en toh af guousque tandem abutere Oatilina; men vi skola se om du är den starkaste. Tror du att vi vilja alltid tåla ditt afskyvärda våld? Är det ert uppsåt, vänner? Några kraftiga Nej! Nej!, hördes och der: Hvad mig vidkommer,, ropade jag, höjande min högra band, förklatar jag att jag ej längre vill fördraga det, och jag säger: ned med tyrannenI, Ned med tyraniten! röto sex röster så jemt som cn gevärssalfva, Ned Med tyrannen! ropade nästan enhälligt de öfriga i afdeh ingen, elektriserade af de sex förstas exempcl. Stilla! Upphören med det der oväsendett yttrade snäsande Prefetto, hvilken plötligen visade sig i dörten: men bedragen af det skenara lugnet inom afdelningen, gick han genast bort. Tyrannen, hviken tycktes vara öfvervildigad af vårt utbrott, hemtade något mod under Prefettos korta närvaro. Hvad är meningen med den här komedien? frågade han med darrande läppar och hvit i ansigtet. Akta dig), svarade jag. att icke komedien blir en tragedi? Gif Francesco tillbaka sin apelsin, säger j . Jag vill icke återge någonting. Vi skola minsann finna utväg att tvinga dig dertillb, utbrast jag uppbragt, och nande handlingen med orden, kastade jag mig på Anastasio, tätt åtföljd af Alfredo och prinsen. Detta var signalen till ett förfärligt handgemäng. Hela atdelningen rusade på Anaio; hvar och en bjöd till att oc honom det Pietro! Giogo Ib ropade tyrar med dof h Giova å åt I len blåste, gingo till fienden, likt tyranniets rätta anhängare. På Anastasios upprepade OP svarade de: Här äro vi, här äro vin, och med sina daggar började de att helt tätt smälla på sin fordne herres rygg.