Aftonbladet – 14 juni 1858, sida 3

kerna förstoradt genom afståndets töcken och målades af okunnigheten med färgerna af en poetisk fantasi. Då Thebe förföll, ökade nedre Egypten småningom sin makt, och den förste at dess monarker, som satt på Ramesses tron, var Scheschouk af Bubastis, Bibelns Sisak, samtidig med Salomon, mot hvars son Rehabeam han tågade med en stor armå och bragte till Thebe de gyllne sköldar, med hvilka Salomon prydt Jerusalems tempel. På väggarne af Karnak, vid ett hörn af den första gården, är denna bedrift framstäld. Efter åtskilliga inre stridigheter kom landet under zethiopiska konungars välde. En af dessa, Tirhaku, upprättade de nämda kolonnerna på förgården till Karnaks tempel, af hvilka blott en återstår. Han var samtidig med Hiskiah i Juden och Sennacherib i Asien. danefter förlades residenset till Sais i nedra Egypten och grekiska legosoldater började användas i de egyptiska armeerna. Thebes politiska vigt var förbi, men det bibehöll ännu all sin ursprungliga storhet genom sina kolossala monumenter. Cambyses bröt nu in i Egypten 525 f. Chr. Från Thebe sände han 50,000 man att eröfra den stora oasen. Denna arme omkom i öknen. Den persiske monarken drefs af hungersnöd tillbaka från sitt eröfringståg mot Ethiopien. Återkommen till Thebe, urladdade han sin förtrytelse mot den olyckliga staden. Han nedbröt templen och kullstörtade konungarnes statyer, brände hvad som kunde brinna, bröt upp och plundrade grafvarne samt bortförde ett omätligt byte. Detta var det första tunga slag som Thebe emottog. Det steg dock småningom åter under de första Ptolomeernas milda styrelse och väckte ännu resande grekers beundran. Ptolomeerna ökade mycket prakten af Thebe, liksom af många andra orter i Egypten. Den skönaste tempelporten vid Karnak är bygd af! dem. Grekisk smak började utöfva sitt inflytande på de under denna tid uppförda templen, men skulpturen råkade i förfall. Under Ptolomeus Lathyrus gjorde Thebe uppror, men eröfrades efter en treårig belägring. Den retade konungen företog nu den hemskaste förstörelse af staden och templen, brytande ned och krossande allt. Templen i Dendera, Esne Edfu och Phil visa, att de va egyptiska bygnaderna, lemnade åt ig sjelfva, kunna motstå årtusendens inveran. Men menniskans hårdare hand arbetar mycket fortare, och de thebanska ruinernas vida fält bevittna på en gång stadens storhet och den förskräckliga våldsamhet, med hvilken den var öfverändakastad. Detta är sista gången, som man möter Thebe på historiens blad.